Visst saknas Anders Borg
I dag fick vi veta vad Anders Borg tänker göra nu. Han ska leda organisationen World Economic Forums initiativ för "ett nytt ramverk för det globala finansiella systemet".
Det klingar privatjet, toppmöten och exklusiva hotell. Och naturligtvis den flotta skidorten Davos, även om Borg försäkrar att han kommer att ha sin bas i Sörmland.
Det är bara att gratulera Anders Borg, och World Economic Forum.
Två månader efter valet och Anders Borgs sorti från den svenska politiska scenen går det inte att komma ifrån att han saknas.
På många sätt har Anders Borg varit en av Sveriges mest ideologiska politiker. Han genomdrev sin idé om sänkta skatter och urholkade trygghetssystem med en troendes konsekvens. Men mitt i denna övertygelse påstod Borg alltid att han grundade sin politik i etablerad vetenskap och uppriktig utvärdering.
Nya Moderaterna
Just den attityden var i själva verket kärnan i Moderaternas förvandling till de Nya Moderaterna.
Vi kan diskutera hur väl Borg levde upp till sina egna ideal, men de fanns i alla fall där. Bland många av dagens borgerliga politiker är själva tanken att politik måste värderas mot sina faktiska effekter i verkligheten alldeles främmande.
Det senaste exemplet handlar om LOV, lagen som tvingar landstingen att godkänna privata vårdcentraler.
I tisdags kunde Riksrevisionen presentera en utvärdering av reformen. Etableringsfriheten har - precis som man kunde vänta sig - inneburit att vi fått fler vårdcentraler och fler läkarbesök. Men den har inte inneburit att det blivit lättare för allvarligt sjuka att komma till en läkare. Tvärt om.
Enligt Riksrevisionens rapport har systemet gjort att de sjukaste trängts undan av småkrassliga personer ur medel- och överklassen.
Ingen omprövning
Det borde räcka för att också vårdvalets varmaste anhängare skulle fundera en gång till. I stället tänker de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna försvara LOV, och Göran Hägglund har till och med KU-anmält regeringen för att den föreslagit att systemet görs om.
Vårdvalet är dessvärre inte den enda fråga där oppositionen försvarar den förra regeringens politik mot bättre vetande. Alla som räknat på effekterna av den rabatterade arbetsgivaravgiften för unga vet att det är en dyr och dålig reform, i alla fall om syftet är att skapa nya jobb.
Till och med enligt den gamla regeringens egna siffror kostar varje nytt jobb på hamburgerrestauranger eller kaféer en bit över miljonen, årligen.
Det hindrar inte att Annie Lööf fortsätter att argumentera som om de miljarder skatterabatten kostar faktiskt skulle vara ett effektivt medel mot ungdomsarbetslösheten.
Växande skolklyftor
Och ta frågan om Rutavdrag för läxhjälp. Alla som följer skoldebatten vet att föräldrarnas utbildning och inkomst är den viktigaste faktorn bakom elevers skolresultat, och att de växande klyftorna är ett av skolans stora problem.
Mycket riktigt föreslår den borgerliga oppositionen också att kommuner och friskolor måste ge alla elever möjlighet att få hjälp med läxorna. Men det hindrar inte att det samtidigt vrålas högt över att regeringen vill avskaffa det orättvisa och provocerande systemet med skattesubventioner till de föräldrar som har råd att bekosta extralektioner för sina barn.
Det är som sagt inte utan att man saknar Anders Borgs prat om att låta verkligheten och vetenskapen styra de politiska besluten.