Kraften är stark i en myt
Det haglar politiska analyser – av Star Wars
20 december 2015. vikten av myter
I maj 1977 var George Lucas på väg till Hawaii.
För att gömma sig.
Filmen han hade skapat; ”Star Wars”, eller ”Stjärnornas krig”, gick upp på de amerikanska biograferna för första gången. George Lucas, inklusive i princip alla andra var övertygade om att den skulle bli en flopp. Då ringde telefonen. Det var vd:n för 20th Century Fox:
”Fantastiska nyheter! Folk köar långt ut på gatan för att se din film!”.
Och det har de fortsatt att göra.
Disney köpte för tre år sedan konceptet ”Star Wars” från George Lucas för 4 miljarder dollar och i fredags hade den första Disney-producerade ”Star Wars” filmen världspremiär. Det var, oavsett om man gillar science fiction-epos eller inte, en världshändelse.
De senaste veckorna har det haglat politiska analyser av ”Star Wars” i internationell press: för vad är egentligen det politiska budskapet i dessa omåttligt populära filmer?
Var det onda rymdimperiet tänkt som en allegori för Sovjetunionen? Skulle rebellerna i dag klassas som terrorister? Och vad säger egentligen intersektionell analys om samspelet mellan arter, kön och klasser i galaxen?
Den brittiska europahatande högern ser gärna det onda rymdimperiet som EU och inom vänstern har man svårt att förlika sig med det faktum att Jedi-riddarna ärver sin förmåga att använda ”kraften”. Hur kan detta vara annat än en djupt konservativ idé? Luke Skywalker är kontrarevolutionär!
Men enligt Chris Taylors nya bok ”How ”Star Wars” conquered the universe: the past, present, and future of a multibillion dollar franchise” hade George Lucas tänkt sig ”Star Wars” som en protestfilm mot Vietnamkriget.
”Star Wars” handlar ju om ett teknologiskt och militärt överlägset imperium som förlorar mot en grupp primitiva, otränade rebeller.
Asymetrisk krigföring, talar man om inom militär teori.
Det var vad som hände i Vietnam, och George Lucas började skriva manuset som skäggig 29-åring mitt under den eskalerande konflikten.
”Jag var intresserad av den mänskliga sidan av krig, det faktum att här hade vi en stor nation med all denna teknologi som höll på att förlora ett krig mot en så primitiv fiende”.
George Lucas ville först göra en film som gick under namnet ”Apocalypse now”, den skulle skildra Vietnamkriget i all dess fasa. Men han gav upp idén och ”Apocalypse now ” togs i stället över av Francis Ford Coppola. Vad George Lucas bestämde sig för att skapa var något annat. I stället för att försöka skildra krigets grymheter skulle han göra en film som kunde börja reparera det amerikanska mytologiska landskapet.
Det som hade blivit så traumatiserat av Vietnamkriget.
George Lucas var, som de flesta ”Star Wars”-nördar vet, djupt influerad av Joseph Campbell, amerikansk professor i mytologi.
En intressant analys av detta kopplat till just Vietnam finns att läsa i antologin ”Finding the force of the ”Star Wars” franchise: fans, merchandise, & critics”. Där skriver krigshistorikern Stephen P McVeigh om att två helt fundamentala amerikanska myter skadades i Vietnamkriget.
För det första idén om amerikanerna som heroiska frihetskämpar, en tanke som varit väldigt viktig för det amerikanska folket.
Men hur kunde amerikanerna vara västvärldens rättfärdiga scouter efter My Lai?
Den andra myt som fick sig en svår törn var den om den amerikanska supermakten. USA förlorade ju i Vietnam, trots sitt enorma militära och teknologiska övertag. I ”Star Wars” försöker George Lucas reparera den skadade amerikanska självbilden genom att placera publiken på rebellernas sida. Amerikanerna är underdogs igen. Och efter Vietnam var det detta vad en amerikansk biopublik längtade efter mer än något.
Samtidigt, skriver Stephen P McVeigh, representerar det onda rymdimperiet också USA.
Bara en annan sida.
Precis som den onde Darth Vader och den gode Luke Skywalker är två olika sidor av ”kraften”.
”Stjärnornas krig” är med andra ord en strid mellan Amerikas olika ansikten och det är därför dess mytologiska landskap har resonerat så på djupet i den amerikanska kulturen.
Den intressanta politiska analysen av ”Star Wars” handlar inte om ifall berättelsen är höger eller vänster, utan om vikten av myter för en nations självbild, samt hur djupt traumatiskt det kan vara när dessa ifrågasätts.
Sverige har upplevt en mildare variant av detta denna höst. Vi svenskar älskar idén om Sverige som en ”moralisk supermakt”. Det är en av våra nationella myter, den hjälper oss att definiera vår plats i världen och vilka vi är.
Debatten om flyktingkrisen har blivit så känslomässigt komplicerad för oss delvis på grund av att vi just har denna idé. För det är väldigt svårt att vara ”moralisk” i den rådande situationen: vem kan ens säga vad det innebär? Moralisk? Javisst kan vi hjälpa de flyende som kommer hit, men de är bara en tusendel. Vi kan slå oss själva för bröstet för EU:s mest generösa flyktingmottagande, men alla de ofta mycket svagare flyktingar som inte kan ta sig till EU alls? Vore det inte mer moraliskt att hjälpa dem också, eller rentav i stället? Hur ska balansen se ut? Och skulle vi ens klara av detta?
Utan att riskera den välfärdsstat som är en precis lika fundamental del av vår nationella självbild?
Framgångarna för George Lucas ”Star Wars” visar på kraften, ja kraften, som mytologi har i en modern värld. Det är de filmregissörer, eller för den delen politiker som kan hjälpa oss reparera eller förnya våra myter som kan nå den stora framgången.
Det är värt att tänka på.
Oavsett om man tänker se den nya ”Star Wars”-filmen, eller inte.