Han satte staten och kapitalet i samma båt

7 oktober 2007. ”Att arbeta för Carnegie ska vara kul och någonting att vara stolt över.” Så står det i det något skandalomsusade bolagets reklambroschyr.

En del särskilt uppburna medarbetare fann det roligare att jobba bredvid minister Odell. Andra flyr bolaget, kanske för att rädda sin stolthet. Trots gigantiska bonusar och fashionabelt kontor skrämmer annars så försiktiga Finansinspektionens snustorra och precisa omdöme: ”Bankens verksamhet har inte bedrivits på ett sådant sätt att rörelsen kan anses sund.” Sidan 42.

Mats Odell förblev länge Carnegies beskyddare. Bolaget skulle mot fet provision forsla in miljarder till statskassan genom att omvandla statligt ägande till privata förmögenheter.

Ville undvika journalistiska scoop

Ministern höll sitt flotta ideologiska programtal i London den 13 mars i år. Staten och kapitalet?–?Carnegie och Odell?–?placerades där i samma båt: ”Under Karin Forseke, tidigare ordförande i investmentbanken Carnegie, numera min rådgivare, är jag övertygad om att vi kommer att få god utdelning för det vi har att erbjuda”, sa ministern, fast på engelska. I talet, inte fritt från önsketänkande, sa han: Jag är ledsen för att vi kommer att göra många journalister olyckliga på grund av den noggranna och stillsamma processen bakom utförsäljningarna.

Vi gör allt vi kan, försäkrade han de tänkta köparna av statlig egendom, ”för att undvika journalistiska scoop”.

Odells Londonbesökare grubblar nog en aning både över ministerns omdöme och hans handlingskraft.

Insiderattack skakar Frankrike

I onsdags när Mats Odell tvingades, närmast bibliskt, förneka Carnegie tre gånger var hans chef, den diskrete Fredrik Reinfeldt, på besök i president Sarkozys flotta palats. Den energiske presidenten hade då just informerats om att den franska motsvarigheten till Finansinspektionen fått den väldiga rymd- och försvarsindustrin, det tänkta europeiskt mönsterprojektet EADS, att explodera av en insiderattack.

EADS drabbades av akuta problem för några år sedan. Tiotusen löntagare fick veta att de var överflödiga. Aktiekursen väntade bara på att ramla ner i källaren. I god tid upplystes de centrala aktieägarna om det förestående kursfallet. Troligen förmedlade den borgerligt styrda staten informationen. Därmed hann storägarna sälja undan. Hundratals miljoner räddades av till exempel vapenhandlaren Arnaud Lagardère, en av presidentens allra närmaste vänner.

Det folkliga raseriet mot staten och direktörerna kommer att växa, skriver den oftast måttfulla Le Monde. Facket, det lilla som finns, drar igång protestaktioner. Högerns nyligen avgångne regeringschef de Villepin kräver juridisk prövning av EADS ”hemliga kassor”.

Rika skyddas av politikerna

Finansskandalerna, svenska och franska, når långt utöver frågan om exempelvis Mats Odells moral. Den har alltid varit förhandlingsbar. Få har formulerat frågorna klokare än Daniel Sachs, vd på Proventus och därmed befriad från misstanken att leta vägar för socialismen. Sachs varnade i Ekots lördagsintervju för spekulationskapitalismen, dess kortsiktighet och groteska belöningssystem. Till exempel bonusar som kan lösas ut, ibland med fifflarmetoder som i Carnegie. När denna svindlande högt belönade ekonomiska elit beskyddas av det politiska systemet växer riskerna för folkliga revolter, ibland extremistiska, resonerade Sachs.

Ungefär som samhällsanalytikern Karl Polanyi i den klassiska studien ”Den stora omvandlingen”. Om stora samhällsförändringar, som de i dag, lämnar skrämmande monument av klassklyftor, utslagning, privilegiesystem efter sig, slits den sociala väven sönder. Ekonomin måste därför bäddas in i politiken.

Reinfeldt visade okänslighet

Ett visst mått av statligt ägande kan vara ett redskap. Få tror numera att statsföretag visar vägen mot planhushållning och socialism. Bolagen kan i bästa fall producera för att möta särskilt angelägna samhälleliga behov och upprätthålla naturliga monopol. Deras vinster behöver inte omvandlas i extremt giriga belöningssystem.

Statsministern har med stort allvar och stor politisk okänslighet delat ut absolution åt sin finansmarknadsminister.

Som hos Strindbergs Röda rummet, kapitlet om sjöförsäkringsbolaget Tritons stämma: Ansvarsfrihet beviljades Triton och ”efter en kort aftonbön, det vill säga en ödmjuk anhållan att Försynen skulle ge 20 procent nästa år, upplöstes stämman av Lantmarskalken”.

Följ ämnen i artikeln