Juholts talangjakt på de bakre bänkraderna
Ännu en vecka av ommöblering i den socialdemokratiska partitoppen. Carina Moberg som gruppledare i riksdagen, Peter Hultqvist och Veronica Palm som talespersoner. Och Tommy Waidelich har haft sin första tv-debatt mot Anders Borg.
Hultqvist talade om haveri för försvaret, Palm om kaos på bostadsmarknaden och Moberg om att Socialdemokraterna nu vill sätta i gång. Och Waidelich – ja, han lovade väl att varken höja eller sänka skatten.
Det låter som något vi hört förut, och den lite andfådda tonen i angreppen på regeringen väcker obehagliga minnen från valrörelsen.
Håkan Juholts talangjakt på de bakre bänkraderna i den socialdemokratiska riksdagsgruppen är kanske verkligen ett uttryck för en nödvändig förnyelse av ett parti som förlorat i de senaste valen. Kanske handlar det om att navigera mellan de kotterier som fått växa inom socialdemokratin.
Och kanske är personbytena bara uttryck för ett slags småaktig revansch på sådana som fått mer uppmärksamhet och större framgångar. Politiken kan vara sådan i bland.
Jag hoppas jag har fel, men jag känner ett visst obehag när jag betraktar utrensningarna.
Egentligen borde jag nog tycka synd om Anders Borgs kompis, finansmarknadsminister Peter Norman. Han har inte haft det lätt.
Först uppgiften att städa efter Maud Olofsson i Vattenfall. Det jobbet kommer att leda till besök i riksdagens konstitutionsutskott.
Och sedan detta med Adelsohn. Trodde finansdepartementet att den gamle moderatledaren skulle ta skeden i vacker hand och säga något försonande om tid för familjen när han fick sparken som ordförande i SJ?
Jag vet inte, men om Norman hoppats på partilojalitet så räknade han fel. Adelsohn sa vad de flesta tågresenärer redan vet. Att järnvägspolitiken med avregleringar, bolagiseringar och konkurrens utvecklats till en lekstuga.
Det är inget Norman, eller ens den regering han är en del av, ensam bär ansvaret för. Utvecklingen har pågått i årtionden. Men det är Fredrik Reinfeldts regering som tagit avregleringsexperimentet till en, ännu oprövad, nivå.
Att järnvägen nu, efter två vintrar med tågkaos, får 800 miljoner är bra. Men det kommer inte att tvätta bort stämpeln av misslyckande.
”En attack på Håkan Juholt”, säger Folkpartiets Carl B Hamilton – mannen som aldrig fick bli minister – om Miljöpartiets krav att två svenska kärnkraftverk ska stängas.
Det kan bli så där när en politiker får alltför trångt perspektiv. De små intrigerna skymmer annat, katastrofer och avfall som är livsfarligt i 100 000 år.
Inte ens Hamilton borde väl bli överraskad av att Miljöpartiet är kritiska till kärnkraften.