Politik är inget sällskapsspel
Det var egentligen bara Jonas Sjöstedt som fick Fredrik Reinfeldt att tända till på riktigt under gårdagens riksdagsdebatt. När Sjöstedt lät antyda att en rödgrön regering skulle vara bättre för Sverige gick statsministern i gång.
Nyckelordet var ”rödgrön”. Det ledde in statsministern på det enda som verkligen tycks engagera honom just nu, regeringsfrågan.
Enligt statsministern är alternativet till dagens regering ”tomt prat och tomma ord”, som om det inte hade kunnat vara en beskrivning av dagens håglöshet. Dessvärre är Fredrik Reinfeldt inte ensam.
Den politiska debatten – i riksdagen och utanför – handlar mest om vem som ska göra det med vem, inte om vad som ska göras.
Med tanke på arbetslöshet, miljöproblem och ökade klyftor är det ett väldigt misslyckande för i tur och ordning regeringen, oppositionen och den politiska journalistiken.
Statsministern lät grinig, trots det vackra försommarvädret.
Han började prata om arbetslösa ungdomar, eller – med Reinfeldts ord – de ”som räknas som arbetslösa”. Men ganska snart handlade det mer om världens otack mot regeringen.
Så där fortsatte det. Regeringens miljöåtgärder är fullt tillräckliga. Växande klyftor handlar om att vanliga människor får det bättre, och så vidare.
Det finns besked svenska väljare har rätt till, som att ingen statsminister ska vara beroende av Sverigedemokraternas främlingsfientlighet. Det är bra att Reinfeldt nu tycks ge besked på den punkten.
Men det svensk politik framför allt behöver är förslag om hur arbetslöshet, krisen i skolan, miljöproblemen och de växande klyftorna ska angripas.
Det ville Fredrik Reinfeldt inte prata om i går, heller.