Praktisk Pagrotsky

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Precis när jag tyckte att himlen var blå kom skyn, sjöng Hanna Åberg på Folkets parks scen i Malmö. Och precis så var det. Det kom plötsligt några stänk över en

skara vars antal inte alls nådde upp till fjolårets förstamajfirande på drygt 4 000.

De som samlats fick först lyssna till arbetarekommunens ordförande Christine Axelsson som manade till vaksamhet och protest mot främlingsfientlighet och rasism. Det kan behövas i ett Malmö, där antisemitismen visar upp sitt fula tryne.

Huvudattarktionen denna första maj var Leif Pagrotsky, tidigare innehavare av ett antal ministerposter i Göran Perssons regeringar 1996–2006 och som inför årets kraftmätning den 19 september är ett av de social­demokratiska vallokomotiven.

Pagtrotsky spände över ett brett fält i sitt tal: Malmö, globaliseringen, borgerliga regeringar som tre gånger slagit rekord med minustal i tillväxten, EU, Grekland, ungdomsarbetslösheten och kulturpolitiken.

I den senare har han hittat en alldeles egen princip, Pagrotskys Malmöprincip. Med denna menar han att all konst som de stora institutionerna i Stockholm, som National­museum och Historiska museet, härbärgerar inte bara ska förbehållas huvudstaden. Skatterna ska lånas ut och kunna visas över hela landet. Några större ovationer mötte inte just det utspelet.

Betydligt hjärtligare mottaget blev kravet på sänkta Öresundsbrotaxor. Men det ska Pagrotsky nog i första hand ta upp med danskarna som definitivt motsätter sig en lägre avgift på Öresundbron än på förbindelsen över Stora Bält.

Samtidigt kan Pagrotsky då åter föra på tal ordningen med kommunalskatterna. Danskar som bor i Sverige och nyttjar svenska offentliga tjänster, men arbetar på andra sidan Öresund, betalar i Danmark. Där kan man snacka om princip. Och grundlurade svenska förhandlare.

En annan Pagrotskyparoll som möttes med uppskattning var: A-kassan ska inte vara en hängmatta och inte heller en spikmatta, utan en studsmatta. Därför bör också taket höjas. Om det kan man bara hålla med.

Likaså om att Sveriges och andra länders ekonomiska kris även är en politisk och ideologisk kris. ”Sanningen” att allt blir bra bara marknaden lämnas i fred och ges fritt spelrum är, med Pagrotskys ord, ”kaputt”. I princip och i praktiken.