Vapen, sex & dansande tranor

Har ni sett bilden på den döda sälungen i dagens tidning? Den känns verkligen i hjärtat och man funderar ju över hur den kunde hamna mitt på vägen. Det finns ingenting som berör oss svenskar så mycket som djur och natur.

Som när jag jobbade på Norrtelje Tidning och läsarna fick skicka in sina egna dikter. Över 80 procent handlade om naturen. Glöm hjärta och smärta, folk diktar om susande skogar och fågelsång.

Så är det, och i dag blir även fredagskrönikan rena naturrutan:

Första tranan har siktats vid Hornborgasjön. Våren är på väg, även om den här premiärtranan inte kunde vada i utan snarare fick halka runt ovanpå sjön.

Påpälsade fågelskådare väntar redan förväntansfullt vid strandkanten. I fjol slog trandansen rekord med 18 500 tranor.

De kommer från sin vintervistelse i Afrika, landar vid Hornborgasjön och utför sin parningsdans innan de flyger vidare norrut. Tranorna kommer i par, de sägs vara trogna varandra hela livet och det beror sannolikt på att de är mycket jämställda fåglar som turas om att ruva på äggen.

Tranan är över en meter hög, smäcker och vacker med sin utsträckta hals. Den har varit ett vårtecken ända sedan antiken, en signal till jordbrukarna att börja plöja sina åkrar. Vi tackar för den.

Jag minns en annan marsdag när jag stod vid sjön Tysslingen inte långt från Örebro. Det var en sådan där jämngrå vårvinterdag när himmel och snö ha precis samma skitiga färg. Det var bara de kritvita sångsvanarna som lyste upp dagen och deras galna vårsång var inget diskret vårtecken. Snarare lik Ronjas vårskrik nere vid tjärnen.

Både tranor och sångsvanar har ökat i antal tack vare god svensk miljövård. Under 1990-talet återställdes Hornborgarsjön och har i dag fria vattenytor för tranorna att dansa i. Även Tysslingen höll på att helt slamma igen innan restaureringen påbörjades.

Vattnet glittrar igen, fåglarna är tillbaka och det är nu jägarna kommer in på scenen.

Jägarnas riksförbund vill nämligen ha skyddsjakt på trana och sångsvan mitt under häckningsperioden. Deras argument är att fåglarna trampar runt och äter på åkrarna.

Hur kommenterar man sådana krav?

Ja, jösses.

Vi har nog med problem ändå, även utan Jägarnas riksförbund. I veckan presenterades en studie från universiteten i Umeå och Göteborg som visade att kommunernas renade avloppsvatten är fullt av hormoner. Reningsverken klarar inte av att rena vattnet från de syntetiska hormoner som finns i p-piller.

Studien visar att fisk som simmat i avloppsvattnet hade högre koncentration av hormonet levonorgestrel i blodet än vad de kvinnor har som äter p-pillren. Fisken riskerar att bli steril.

Precis som dansande tranor och sjungande svanar har ju människan den där livsbejakande lusten för sex. Den är i grunden god, även om den förgiftar vattendrag eller förstör åkrarna runt Hornborgarsjön och Tysslingen. Här måste man hitta lösningar.

Till jägarna räcker det med ett blankt nej. Den som tuktar naturen har inget kvar att dikta om.

Följ ämnen i artikeln