Löfven börjar hitta det rätta tonläget
6 juli 2016 Socialdemokratin
Statsministern försökte tala om det som förenar. Inte det som splittrar. Det som håller ihop, inte det som drar isär. Och han valde ordet ”svenskt” för att göra det. Stefan Löfven sa ”Sverige” 28 gånger i sitt tal i Almedalen i går.
I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp. I Sverige håller vi ihop. I Sverige har KTH forskat fram genomskinligt trä. I Sverige ägnar vi oss åt samhällsbygge, inte skattesänkningar. I Sverige har vi förtjänat vår plats i FN:s säkerhetsråd.
I Sverige spelar vi sossefotboll (precis som på Island) och vår samhällsmodell har framtiden för sig. Inte trots globaliseringen, men på grund av den.
Statsministern vågade sig rent av på att avsluta med en variant av John F Kennedys ”fråga inte vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land”. Alla som älskade Stefan Löfvens ”kunskapshungrande, hårt arbetande, jämlika Sverige” skulle fråga sig: ”Vad är min uppgift? Vad är min plikt?”
Det hela fungerade betydligt bättre än när Stefan Löfven förra året i Almedalen ville låta som Alf Svensson och prata om ”moral”. Men redan då försökte Socialdemokraterna signalera en ny riktning. Det är dock först nu som de börjar hitta rätt tonläge.
Nationalistiska toner
Socialdemokraterna under Stefan Löfven verkar vilja återuppväcka de rätt moralistiska och nationalistiska toner som fanns hos den tidiga arbetarrörelsen. Plikten, bildningen, moralen, stoltheten över den egna nationen.
På 1930-talet kombinerade svensk socialdemokrati patriotisk retorik om Sverige (de kallade det för ”folkhemmet”) med radikala ekonomiska reformer. I sin bok The Primacy of Politics menar den amerikanska statsvetaren Sheri Berman att detta var vad som gjorde att Sverige inte utvecklades i fascistisk riktning under dessa år.
Mot en radikal riktning
I dag när den stora utmaningen mot europeisk socialdemokrati kommer från populistiska och främlingsfientliga rörelser, är vägen som Löfven verkar försöka gå nog en av få framkomliga. Det var också talande att Magdalena Andersson under socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen inte nämnde vikten av ”stabila statsfinanser” i varannan mening. Eller ens alls.
Socialdemokraterna verkar röra sig i mer radikal riktning gällande den ekonomiska politiken. Tonläget mot friskolor, det slopade överskottsmålet och stora satsningar på välfärd och skola. Samtidigt plockar de upp en nationalistiskt klingande retorik och försöker göra den progressiv.
Det kan fungera.
Det är i alla fall betydligt klokare än att gå ut och rasa mot ”identitetspolitik”.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.