Osäkerhet är en del av politiken
Chefen för Wallenbergs maktbolag Investor är missnöjd med den nya regeringen. I en intervju för Svenska Dagbladet säger Börje Ekholm att Stefan Löfven och hans ministrar skapar osäkerhet, och exemplen är de vi borde vänta oss.
Regeringen har skjutit upp förbifart Stockholms jättelika motorvägsplaner, aviserat hårdare regler för välfärdskapitalister och dessutom presenterat en energipolitik som möjligen kommer kan innebära ett stopp för kärnkraften.
Dessutom är Ekholm upprörd över Stockholms planer på att stänga Bromma flygfält.
Ett mönster
Den som vill skulle kunna se ett mönster. När riktiga direktörer får beklaga sig över politiken är det sällan de vanliga käpphästarna från Svenskt Näringsliv kontor på Storgatan eller Jan Björklund som plockas fram. Inga utbrott om anställningstrygghet eller skattesatser. I stället får vi en lista på saker som staten eller kommunerna måste leverera för att samhället ska fungera.
Att Ekholm gärna sköter saken på entreprenad om han bara får rätt ersättning är en annan sak.
Oron i dagens intervju har dock alltså en annan källa.
"Osäkerhet är aldrig bra för företag", säger Ekholm som är rädd för ett sämre investeringsklimat.
Osäkerhet aldrig bra
Kanske har han rätt, även om det är svårt att se varför just dessa exempel skulle skapa skrämselhicka bland landets direktörer. Men osäkerhet är verkligen nästan aldrig bra, fråga bara alla de tiotusentals människor som de senaste åren tvingats inse att a-kassan har urholkats så att den inte längre är i närheten av inkomstbortfallstrygghet.
För landets löntagare kommer budgetens förslag om en höjning av a-kassan att betyda mycket mindre osäkerhet. Men det är kanske en annan sak.
Ändå frågar man sig hur direktörernas politiska världsbild egentligen ser ut. Det har trots allt varit ett val, och det kan knappast ha undgått någon att frågor som Vinster i välfärden, motorvägsbyggen i Stockholm och energipolitiken varit kontroversiella.
Inga applåder
Det är bland annat för att slita den sortens tvister som det hålls val, och ingen kan rimligen ha väntat sig att Vänsterpartiet skulle applådera välfärdskapitalisternas vinster eller att Miljöpartiet skulle jubla över nya kärnkraftsplaner.
Ekholm har naturligtvis rätt till åsikten att den nya regeringen för en dålig politik, men han kan knappast vara förvånad. Och är det verkligen stabilitet och långsiktighet han vill ha borde budskapet snarare rikta sig till partierna på den andra planhalvan.
För dagen är det trots allt inte Stefan Löfven som försvarar blockpolitiken hårdast, utan Annie Lööf och Jan Björklund.