Ingen vill ha konflikt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När byggförhandlingarna i tisdags till sist bröt samman avslöjade Byggindustriernas chef, Bo Antoni, oavsiktligt ett allt större problem på svensk arbetsmarknad. Att arbetsgivarna tycks ta arbetsfreden för given.

”Strejker är inte det sätt man löser konflikter på arbetsmarknader i dag”, sa Antoni.

Som en ren beskrivning av det senaste årtiondet har han rätt. Svensk arbetsmarknad tillhör de minst konfliktdrabbade i Europa. Parterna har dessutom visat att de, utan inblandning utifrån, kunnat ta ansvar för samhällsekonomin.

Det är en framgång för en svensk arbetsmarknadsmodell som ger fack och arbetsgivare stor frihet, men också stort ansvar.

Förhandlingar det bästa

Ingen söker konflikt för konfliktens skull.

Intressemotsättningar ska i första hand lösas vid förhandlingsbordet. Inte – det kan vara värt att påpeka för Byggindustrierna och Svenskt Näringsliv – i rättssalar eller av riksdagen.

Svenskt Näringslivs kampanj för inskränkningar av strejkrätten skadar klimatet på arbetsmarknaden, precis som det skadades när Svensk Byggindustri tog ett avtal som man själv skrivit under till EG-domstolen.

Förutsättningen för framgångsrika förhandlingar är att de som möts vid förhandlingsbordet också har något att erbjuda motparten. Det viktigaste fackliga förhandlingskortet är just arbetsfred.

En strejk är – med Byggnads ordförande Hans Tillys formulering – alltid ett misslyckande. Ändå är konflikträtten en nödvändig del av den fungerande svenska arbetsmarknadsmodellen. Om arbetsgivarparten förlorar den insikten försvinner förutsättningen för fredliga avtalsrörelser.

Precis det tycks ha hänt i förhandlingarna mellan Sveriges Byggindustrier och Byggnadsarbetareförbundet.

Parterna litar uppenbarligen inte på varandra.

Därför blir frågan om hur lönerna ska fastställas på de olika arbetsplatserna viktig. Facket vill ha större möjligheter att företräda medlemmarna. Arbetsgivarna varnar med högsta möjliga röststyrka ett orimligt otympligt system.

Oeniga om budet

I princip är parterna däremot överens om löneutrymmet. Byggnadsarbetarnas löneökningar ska motsvara de 10,2 procent under tre år som de industrianställda fått. Parterna är däremot oeniga om hur mycket medlarbudet innehåller.

Mindre än ramen, säger Byggnads.

Inte alls svarar arbetsgivarna och får självklart medhåll från medlarna som formulerat budet.

Det problemet borde parterna kunna lösa. En något större arbetstidsförkortning kan vara en väg.

Byggstrejken handlar inte om någon av arbetsmarknadens låglönegrupper. Det gör den inte till en lyxstrejk. I grunden handlar konflikten om fackets möjligheter att företräda sina medlemmar.

I det avseendet strejkar byggnadsarbetarna för alla svenska löntagare.

IP