Borgarna visar hur svaga de är
Publicerad 2014-12-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vad är det land där den politiska oppositionen inför en regeringskris går till ett möte med regeringen och säger att de inte tänker förhandla och efter mötet glatt meddelar att de inte förhandlat?
Det är Sverige.
Så vad händer i riksdagen nu i eftermiddag? Kommer borgerligheten ta konsekvenserna av att SD låter deras budget vinna? Kommer man agera på att vi plötsligt fått en ny riksdagsmajoritet för en ny ekonomisk politik? Vill man regera med Sverigedemokraternas stöd?
De vågar inte svara
Inför dagens budgetomröstning har borgerlighetens ledare duckat sådana frågor, men nu kan Annie Lööf och Anna Kinberg Batra inte mumla längre.
Men det kommer de förstås att göra. För de har ju inga svar. De vågar inte ha några svar.
Och det har sina orsaker.
I valet för snart tre månader sedan backade alla borgerliga partier. Moderaternas väljartapp var jättelikt och Folkpartiet gjorde ett av sina sämsta val någonsin. Alla partier på högerkanten har nu en rätt jobbig eftervalsdebatt att ta i och det har förlamat dem fullständigt.
I Folkpartiet och Kristdemokraterna bäddas det dessutom för ledarstrid. Både Jan Björklund och Göran Hägglund styr på lånad tid, och de vet om det.
I Moderaterna råder ledarskapsvakuum och Fredrik Reinfeldts skor är tomma. Även om Anna Kinberg Batra hjälpligt agerar vikarierande partiledare så finns det ingen för regeringen att prata med i det största borgerliga partiet. Tills Kinberg Batra formellt fått partiets välsignelse varken vill eller vågar hon ta några beslut, det är tydligt.
Borgerligheten riskerar att förlora både som helhet och som fyra partier om de förhandlar med Stefan Löfven, tycks man resonera. Den risken är man för svag för att våga ta.
Men om de inte klarar av att förhandla nu, hur ska de kunna regera sedan?
Inget svar på ansvar
Dessutom råder i borgerligheten renons på idéer. De har sitt fluffiga budgetförslag som förvisso ser ut att vinna i dag, men det är definitivt inget man kan regera på.
Det är inget stort politiskt program för Sverige, här finns inga reformambitioner, här finns inte de svar på de utmaningar landet står inför.
Det är det här som gör att borgerligheten inte vill förhandla med Stefan Löfven och det är det här som gör att de inte vill svara på frågor om sitt ansvar.
Det är måhända rationellt ur ett partiegoistiskt perspektiv, men det är dåligt för det politiska arbetet och det är dåligt för landet.