Kyska vampyrer anfaller
Ingen som inte har sovit i en kista det senaste året kan väl ha missat hur vampyrerna har tagit över i populär-kulturen. Tonårsflickor skriker sig hesa i biosalongerna när Edward Cullen visar sig och Stephanie Myers ”Twilightsaga”, som filmerna om Edward bygger på, säljer i miljonupplagor.
I höst kommer tv-serien ”Vampire diaries” som ska konkurrera med ”Gossip girl” och nästa vecka hänger Sveriges radio på. Carina Rydberg har dramatiserat Bram Stokers ”Dracula” och Ludvig Josephson har gjort om Joseph Sheridan Le Fanus berättelse ”Carmilla”.
Reklambranschen är inte heller sen – i en annons för rakhyvlar smeker en manlig vampyr sin nyrakade haka invid sloganen ”Dödligt sexig”.
Vampyrer har alltid varit en metafor för farligt sex: De är evigt unga (fast med decennier av erfarenhet), vackra och kan göra vad de vill med vem de vill – de saknar mänsklig moralisk kompass. De är högst upp
i näringskedjan. Maktrelationen med människan är tydlig, vampyren har inget att ge och allt att ta. Människan har allt att förlora och inget att vinna, förutom den potentiellt extatiska cocktailen av sex och fara.
Främst är det unga kvinnor som är bitna av den senaste trenden. En hel flickrumsvärlds kollektiva åtrå verkar projicerad mot ”Twilight”-vampyren Edward. Vår tids vampyrpojke är sexig (fråga valfri kvinnlig tonåring i din närhet) men jämfört med sin hänsynslösa släkting Dracula är han inte sexuell. ”Twilight”-sagan har rentav kallats för ”abstinens-porr”. Berättelsens själva premiss är att Edward måste hålla på sig. Hur mycket han än åtrår sin stora kärlek, människan Bella, vill han inte ha sex med henne: han är rädd att han i sådant fall skulle råka döda henne med sin styrka. Eftersom det är Edward som därmed upprätthåller de sexuella gränserna blir det fritt fram för Bella (samt en hel värld av tonårsflickor) att uttrycka sin lust: ”jag exploderar inombords!” Men Edward bara kysser, kramas och pratar känslor. Inte för att han inte vill ha Bella – utan just för att han vill ha henne så mycket.
I ”Twilight”-världen får tonårsflickan utrymme att bli åtrådd och åtrå utan gränser – det är mannen som upprätthåller de sexuella gränserna.
Bilden av manlig sexualitet som livsfarlig för kvinnor har gett upphov till berättigad feministisk kritik. Meyer har försvarat sig med ”Jag är inte anti kvinnor, jag är anti människor.” Vilket förstås känns betryggande. Samtidigt är det där med vampyrer oförmögna till sex knappast något nytt. Chelsea Quinn
Yarbros vampyrhjälte från 1970-talet har exempelvis inget normalt blodflöde och är därmed impotent. Detta leder till att han med stor passion i stället ägnar sig åt oralsex. En fantasi som det är lättare att förstå hur en kvinnlig författare kom på.
Fast vi kanske inte ska glömma att Stephanie Meyer är mormon. Bit mig!