Nyvalet läker inte såren i det brittiska samhället
Den 8 juni går britterna till valurnorna. Premiärminister Theresa May hoppas på ett stärkt mandat och ytterligare fem år på Downing Street. Hon har siffrorna på sin sida.
I en opinionsundersökning som genomfördes i förra veckan svarar 23 procent av väljarna att de skulle rösta på Labour. Theresa Mays konservativa skulle få 44 procent. I ett majoritetsvalssystem som det brittiska betyder det en jordskredsseger.
Det här är knappast en situation någon såg komma efter brexitomröstningen för knappt ett år sedan. Den konservativa ledaren David Cameron hade gjort en ödesdiger politisk felkalkyl och lämnat det sjunkande skeppet. Konservativa toppolitiker tog offentligt heder och ära av varandra.
Splittrat samhälle
Omröstningen splittrade det konservativa regeringspartiet, och den splittrade det brittiska samhället. När den hopplösa uppgiften att leda landet, regeringen och det konservativa partiet föll på Theresa May, själv anhängare av ett fortsatt EU-medlemskap, betraktades hon som en färglös kompromiss.
En stark opposition skulle ha haft ett gyllene tillfälle. Det senaste året visar att den brittiska oppositionen är allt annat än stark. Labourledaren Jeremy Corbyn säger i dag att han välkomnar nyvalet, och vad skulle han annars säga.
Sanningen är att Labour löper stor risk att bli de stora förlorarna i ännu ett val.
Å andra sidan går det inte något vidare för vare sig Liberaldemokrater eller det främlingsfientliga UKIP heller.
Starkare mandat
Det är mycket möjligt att nyvalet ger den konservativa regeringen och May personligen ett starkare politiskt mandat. Men det kommer inte att brygga över de klyftor det senaste året skapat.
Regeringen kommer att brottas med de skotska kraven på självständighet. Den skotska försteministern Nicola Sturgeon har redan begärt en ny självständighetsomröstning. Hon har knappast något emot en valkampanj på det temat.
En ny brittisk regering kommer fortfarande att tvingas hantera svåra utträdesförhandlingar med EU, och den besvikelse det kan skapa när de brittiska väljarna inser att priset för att lämna unionen nog blir betydligt högre än de blev lovade i valrörelsen.
En valrörelse kommer förstås inte att underlätta förhandlingarna med EU.
Det är inte svårt att förstå varför Theresa May utlyser valet nu, men det är ingen dans på rosor som väntar om hon planenligt skulle stå som segrare på kvällen den 8 juni.