Valet avgörs inte på fotbollsplanen
Publicerad 2014-10-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inför fotbolls-VM exploderade Brasilien i protester, mot svindyra arenabyggen, korruption och det internationella fotbollspamparnas ogenerade girighet. En kultur som för övrigt har vuxit fram ur den brasilianska fotbollen.
Då sades det att höstens val i en av världens största demokratier kunde avgöras av om Brasilien lyckades bli världsmästare. Bara en seger skulle kunna rädda president Dilma Rouseff och hennes regering.
Vi vet hur det gick. Förintande 1-7 i semifinalen mot Tyskland.
I dag går brasilianarna till valurnorna för den andra omgången i presidentvalet. Nu ska det avgöras vem som får styra landet de närmaste fyra åren, och antagligen är det många som har svårt att uppbåda någon verklig entusiasm.
Tolv års styre
President Dilma Rouseff ställer upp med Arbetarpartiets tolv års styre i ryggen. Den politik som inleddes av hennes företrädare, Lula da Silva, har lyft miljoner och åter miljoner brasilianare ur absolut fattigdom.
I klartext, barn har sluppit svälta, fått tillgång till grundläggande sjukvård och har kunnat gå i skolan. Det kan ingen ta ifrån Lula eller hans efterträdare.
Men i dag vacklar förutsättningarna. Den ekonomiska tillväxten har stannat av och det är stora hål i statens finanser. Förutsättningarna för välfärdspolitiken har förändrats.
Till en stor del beror det på den internationella ekonomin. Finanskris och fallande råvarupriser har slagit hårt mot Brasilien. Men det handlar också om uteblivna reformer, byråkrati och en politisk kultur som förlorat stora delar av befolkningens förtroende.
Värst är korruptionen
Värst är korruptionen, och det gäller inte minst affären med det statliga oljebolaget Petrobras. Bolaget anklagas för att ha slussat pengar till Arbetarpartiets kassa. Eftersom Dilma Rouseff ledde Petrobras styrelse när mutorna ska ha betalts drabbas hon direkt av skandalen.
Utmanaren i dagens val heter Aecio Neves. Han kallar sitt parti socialdemokratiskt, men representerar en marknadsliberal höger-centrerposition som inte minst backas upp av den förmögna eliten. Han lovar avregleringar och gynnsammare villkor för internationella investeringar. Engagemanget för de sociala reformerna har däremot ifrågasatts.
Brasilien är fortfarande ett av världens minst jämlika länder.
Liberal förnyelse utan sociala ambitioner eller en fortsatt socialreformpolitik som måste reformeras och i värsta fall riskerar att stå utan nödvändiga resurser. Så kan kanske det svåra val brasilianarna står inför beskrivas.
Den senaste veckans opinionsundersökningar pekar på att Dilma Rouseff trots allt står som segrare i morgon. Och det är trots allt i vallokalen och inte på fotbollsplanen som framtiden avgörs.