Mats Odell – starkt kort för oppositionen
I?dag inleder riksdagen vårens arbete, och överst på dagordningen står utförsäljningen av statens företag. Oppositionspolitikerna stå i kö för att få svar av finansmarknadsminister Mats Odell.
Det är inte så konstigt. Sedan regeringen tillträdde har utförsäljningen skapat rubriker, och problem. Frågan utlöste en maktkamp mellan Odell och näringsminister Maud Olofsson. Den ledde finansdepartementet rakt in i skandalerna kring Carnegie, med påföljande strömavhopp av nyckelmedarbetare i Odells närhet. Och avhoppen fortsätter. Nyligen meddelade Odells chefsjurist, Hans Ragnhäll, att han slutar.
Ragnhäll kommer istället att arbeta för SEB, en trolig spekulant på delar av den egendom Odell tänkt sig att sälja. Det väcker nya frågor om försäljningsprocessen.
Utförsäljningen har hanterats med en, också för denna regering, osedvanlig brist på handlag. Klantigheterna tycks helt enkelt inte ha någon gräns. Och Odell själv, en av regeringens mest erfarna politiker, framstår som alltmer hjälplös.
Ändå bär knappast ministerns oförmåga ensam ansvaret för regeringens misslyckanden med försäljningsprogrammet. Grunden är snarare att detta program möts av en djup misstro, också långt in i de borgerliga väljarnas led. Det är svårt att förstå att det ligger i svenska folkets intresse att välskötta statliga företag ska säljas, ofta till utländska storkoncerner eller till svenska konkurrenter. Istället för industriell eller finansiell logik har väljarna matats med ideologiska mantran, som att staten inte ska äga företag eller att marknaden måste få expandera.
Det senaste exemplet fick vi när regeringens utredare i förra veckan föreslog att apoteken inte bara borde avregleras, utan dessutom säljas ut. En vågad linje efter rader av misslyckade marknadsexperiment.
Den opposition som inte håller liv i frågan skulle helt enkelt inte göra sitt jobb. Det är därför Odell är kallad till riksdagen i?dag.
Frågorna är de vanliga. De handlar om den industriella logiken bakom planerna på att sälja statens andel i Telia Sonera, om den marknadsmässiga kalkylen bakom försäljningen av fastighetsbolaget Vasakronan och om vilka effekter det kommer att få om staten lämnar ägandet i Stockholmsbörsen. Dessutom lär Odell ännu en gång få värja sig mot anklagelser om jäv i den organisation han byggt upp för att sköta utförsäljningen.
I den bästa av världar skulle Odell se chansen att lägga om kursen, helst redan i?dag. Han skulle medge misstagen och att dra den enda rimliga slutsatsen, nämligen att utförsäljningsprogrammet tills vidare stoppas.
Men detta är inte den bästa av världar, och Odells ideologiska ovilja mot statliga företag är lika stark som någonsin.
Därför lär utförsäljning och privatisering även i fortsättningen förbli ett av oppositionens trumfkort. Liksom för övrigt Mats Odell själv.