Hur kunde centern glömma biobränslet?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Kraftstation” står det på affischen med det gula rapsfältet och det röda torpet. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, påminner om de gröna näringarnas betydelse. Bönderna har högsäsong medan många andra svalkar sig vid badstränderna. Kanske hinner några lantbrukare ändå fundera över politikens förvandling.
Hur kunde centern, det gamla bondepartiet, plötsligt bli en tummelplats för storstadsliberaler? Vem trodde att socialdemokraternas partiledare skulle klä sig i gummistövlar och plöja traktorannonser?
Själv har jag gått och grunnat på alliansens energiuppgörelse i veckor. Vad fick Maud Olofsson i utbyte för att överge centerns mångåriga linje?
Jag har följt flera energiförhandlingar inifrån, både under socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det har alltid handlat om att ge och ta, ofta med gott humör men i hårda förhandlingar. Långa önskelistor har slutat i ett gemensamt dokument där varje parti har fått något i utbyte för kompromissandet.
Alliansens text är annorlunda. Den tycks ha förhandlats i hast av en liten krets runt partiledarna, med energiexperterna på armlängds avstånd. Maud Olofsson verkar bortfintad.
Hur jag än letar är det svårt att hitta några framgångar för centern. Kanske de vaga löftena om mer pengar till energiforskning, inte så mycket mer. Däremot är det gott om reträtter.
Det är smärtsamt för många centerpartister att Maud Olofsson bytte fot om kärnkraften. Om partiledningen nu gjort detta val, varför gick de så långt att de till och med vill avskaffa den lag som gör en framtida avveckling möjlig?
Jag trodde att centern skulle kräva mer stöd till biobränslena i gengäld. Några sådana bindande löften finns inte i uppgörelsen. Tvärtom.
Reglerna för utsläppshandel ska ändras så att det blir svårare för svenska biobränslen. Den gröna skatteväxlingen avbryts.
”Från år 2015 får man inte sälja nyproducerade bilar som bara går på bensin och diesel”, krävde Maud Olofsson år 2004. Något sådant mål finns inte med i alliansens uppgörelse.
Jag förstår att LRF surade. Ordföranden Lars-Göran Pettersson välkomnade visserligen att det blev en överenskommelse men fortsatte: ”Den nödvändiga energiomställningen bort från oljeberoendet har tyvärr en undanskymd plats i programförklaringen.”
Den omställningen hittade LRF i stället hos regeringens oljekommission.
”Staten skall medverka till en storskalig produktion av nya, inhemska biodrivmedel från skog och åkermark”, skriver kommissionen med Göran Persson i spetsen.
Tillväxten i skogen ska öka, energigrödor odlas på 300?000–500?000 hektar. Oljekommissionen är emot en storskalig naturgasintroduktion, som skulle minska utrymmet för biobränslen.
Nu kan Göran Persson driva en valrörelse som biobränslenas bästa vän. Det är inte okomplicerat från miljösynpunkt. Oljekommissionen har inte analyserat effekterna av skogsgödsling och mer biobränsle tillräckligt. Men löftena är bingo för Sveriges lantbrukare och övriga skogsägare.
Det finns mycket att fundera på medan rapsen växer och myggen surrar i sommarskogen.