Inre fiender

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Fredrik Reinfeldt har tilldelats två nya arbetsuppgifter. Han ska vara folkets medkännande lyssnare och han ska modelleras till internationell statsman.

Han far regelbundet till landets små krisområden, sval men engagerad, beredd att ta sig an vardagsproblemen för lågavlönade, arbetslösa och folk i äldreboende.

Utflykterna avlöses av pampiga, hårt bevakade snabbsamtal med världens ledare: Merkel ena dagen, Bush eller kinesiska ledare vid andra tillfällen.

Vill inte störa

Reinfeldt säger inte så mycket, inget som stör. Han vill framstå som den globala miljöpolitikens upplyste budbärare. Moderaterna prövar det stora språnget från ”arbetets parti” till det gröna samvetets globalister.

Moderaternas grundläggande politiska idé, socialkapitalismen, har dock mäktiga motståndare. Fackfö­reningsrörelsen vill inte skriva under en kompromiss som lovar försvara den svenska modellen men till kraftigt urholkade ersättningsnivåer och medbestämmande.

Den kritiken kan ideologer som Anders Borg och Sven Otto Littorin bära. Motståndet från aktivisterna inom svenskt näringsliv och partier inom regeringskoalitionen väger tyngre.

Mot Borgs borgerliga samförståndsmodell ställer näringslivs­högern kompromisslösa krav: avveckla fackets makt, slå sönder det lilla som är kvar av solidarisk skattepolitik, sälj ut allmännytta och auktionera ut statliga bolag och låt marknaden ersätta alltmer av demokratin – klienter i stället för medborgare.

Mot Borgs reformistiska borgerliga berättelse står en råare kapitalistisk. Moderatideologerna har förlorat några avgörande strider, exempelvis om fastighets- och förmögenhetsskatten och delar av privatiseringsbesluten.

Tappar trovärdighet

Ett nytt arbetarparti förlorar trovärdighet när det medverkar till en ofta måttlös förmögenhetsomfördelning.

Fredrik Reinfeldt företräder i moralfrågor en sorts Täbyliberalism: förstående till jämställdhet, öppen för fria samlevnadsformer, en försiktig feminism och sexuellt likaberättigande. Den sortens upplysta borgerlighet smulas sönder av regeringens svagaste del, kristdemokraterna. Partiet bygger samman patriarkal familjenostalgi med allmän fördomsfullhet och ur denna kombination växer krav som vårdnadsbidrag, kamp mot könsneutrala äktenskap och inskränkningar av aborträtt.

Åsikterna ryms inom en gammalkristet orienterad borgerlighet men inte inom den välbeställda urbana medelklassen.

Svar borde komma

Reinfeldts internationella ambitioner riskerar ständigt att mätas mot högermannen Carl Bildts realpolitiska kalkyler. Enkelt översatt globalt miljöengagemang står mot lönsamt samarbete med Lundin Petroleum.

Borgerliga sympatisörer är av allt att döma osäkra om vem som skriver regeringens politik. Borg, Littorin och Reinfeldt eller Urban Bäckström, Odell, Olofsson och Hägglund.

Morgondagens partiledardebatt i riksdagen borde ge något svar.

OS