En europeisk dröm dör i Budapest

Flyktingkrisen i Budapest är bara det senaste exemplet på hur EU:s system för att möta flyktingar har havererat både politiskt och moraliskt

Genom åren har tiotusentals svenska ungdomar passerat genom den ståtliga Keletistationen i Budapest utrustade med en värdepåse på magen, en överlastad ryggsäck och ett interrailpass.

Oavsett järnridåer, murar och Schengenavtal har generationer av tågluffare kommit hit i jakt på äventyr, fest och erfarenhet.

Tillsammans med platser som Gare du Est i Paris, Hauptbanhhof i Hamburg och Termini i Rom är den en symbol för ungdomlig nyfikenhet, en värld som krymper och människor som kommer närmare varandra. En symbol för Europa sådant vi vill att det ska vara.

Andra bilder

Från Budapest nås vi nu av bilder av kravallpoliser, strandsatta människor och desperation. Familjer som tvingas sova direkt på marken, biljetter inköpta för de sista pengarna som blir värdelösa när flyktingarna inte får gå ombord på tågen.

Det är en helt annan bild av Europa, en bild vi dessvärre tvingats vänja oss vid den här sommaren. Lägren vid tunnelmynningen i Calais, hopplösheten på Kos eller desperationen vid gränsen mellan Grekland och Makedonien är som en svart version av drömmen bakom sommarveckorna på tåg genom Europa. Och ändå är det vi ser i Europa bara en liten utlöpare av den globala kris som drivit miljoner på flykten.

Människor på flykt

Det finns politiker som i sommar talat om svärmar av människor och floder av flyktingar. Men de som just nu försöker komma ombord på ett tåg i Budapest eller som söker sig vidare från Aten är inte någon svärm eller en flod. Det är människor och familjer på flykt, nästan alltid undan krig, våldtäkter och politiskt förtryck.

Bilderna från Budapest visar en fästning Europa som håller på att vittra sönder moraliskt. Men de avslöjar också ett europeiskt samarbete på randen till politiskt haveri.

Sedan i våras har EU-kommissionen tillsammans med länder som Tyskland, Italien och Sverige försökt få medlemsländerna att acceptera ett gemensamt ansvar för de människor som nu flyt till Europa. Ansträngningarna har i stort sett varit förgäves. Alltför många länders regeringar vill inte ha någon inblandning eller någon del i ett gemensamt ansvar.

Verklighetsfrämmande

I förra veckan berättade Angela Merkel att Tyskland officiellt överger Dublinförordningen, tanken att asylsökande ska få sin sak prövad i det första europeiska land de anländer till och bara där. Bilderna från flyktingar som förs i land i Syditaliens hamnar eller samlas ihop på grekiska öar borde räcka som förklaring till varför.

Dagens europeiska flyktingpolitik vilar helt enkelt på verklighetsfrämmande principer. Inför situationen i Budapest, på Sicilien eller i Aten framstår tanken att varje land kan föra sin egen politik lika märklig som idéen att ankomstländerna ensamma ska svara för människors rätt at få sina asylskäl prövade.

Om två veckor ska EU:s migrationsministrar träffas för ett extrainsatt möte. På dagordningen står “läget för migrationen inom och utom den Europeiska unionen”.

Förhoppningsvis blir det första steget. Det Europa generationer av tågluffare drömt om måste bygga en human gemensam ordning för att ta emot människor på flykt.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.