Mjölkbondens räddning – export till Kina

helskärm

En svag mjölkkonsumtion i Europa har fått svenska mejerier att söka nya marknader.

Export i form av mjölkpulver till länder som Oman och Kina räddar den svenska mjölkbonden.

Antalet mjölkkor i landet har halverats de senaste 40 åren och mängden företag med mjölkkor har minskat drastiskt under samma period, från 40 600 till 2 800.

När skolorna stänger under sommaren och på helger och efterfrågan på dryckesmjölk sjunker blir den årliga exporten av mjölk i form av mjölkpulver till tillväxtmarknader som Kina och Oman särskilt viktig för mejerierna.

De senaste 10 åren har exporten av mjölkpulver och av mjölk och grädde i annan koncentrerad form till Kina ökat med 111 procent, visar siffror som TT begärt ut från Jordbruksverket. De senaste fyra åren har exporten också ökat till exempelvis Oman, som under fjolåret tog emot omkring 23 procent av Sveriges export av dessa varor.

Från mejerijätten Arla ser man gärna att mejerikoncernens totala export av industriella varor, inklusive mjölkpulver, fortsätter växa.

”Exporten, som motsvarar 18 procent av Arlas totala omsättning bidrar till att vi kan betala ett så högt pris som möjligt för Arlaböndernas mjölk”, skriver Sandra Eriksson, pressekreterare på Arla Sverige, i ett mejlsvar till TT.

Sänkt pris

Ett pris som dock inte imponerar på Claes Jonsson, som driver en mjölkgård i Tibro, Västergötland och är ordförande för organisationen Sveriges Mjölkbönder.

I början av juni sänkte Arla priset till bönderna till 4,24 kronor per kilo mjölk, nu på fredag kommer nytt bud om pris från mejerijätten.

– I dagsläget fattas minst 1,60 kronor per kilo mjölk för att täcka de höga produktionskostnaderna, säger Claes Jonsson till TT.

Nya marknader för export är av godo, tycker han, eftersom mjölkbönderna är beroende av mejerierna för att kunna sälja. Exporten kommer dock inte att rädda den krympande skaran mjölkbönder i landet, enligt Claes Jonsson.

Minskat antal mjölkgårdar

Antalet mjölkgårdar har minskat stadigt de senaste decennierna, från 56 000 på 1970-talet till 2 700 idag. Claes Jonsson spår en fortsatt brant nedgång framöver.

En ko-plats håller i omkring 20 år, sedan måste lantbrukaren bygga om den eller bygga nytt och först få ritningen godkänd av länsstyrelsen. Tecken på att flera mjölkbönder kastar in handduken syns nu i form av ett minskat antal ritningar för förprövning inför ombyggnation av kostallar, som årligen lämnas från lantbrukare till länsstyrelserna.

– Vi har nybyggnation av stallar på rekordlåga nivåer. Banker i dag är rädda att låna ut pengar. Många lantbrukare lägger ned i stället för att bygga om, säger Claes Jonsson, som inte enbart klandrar Arla för problemet.

Mjölkbönderna i Sverige konkurrerar utifrån ett världsmarknadspris, men med strängare krav och därmed högre produktionskostnader än andra EU-länder, menar han och ger ett exempel.

– Beteskravet, lagen om att djuren ska vara ute på bete 2-4 månader per år, är vi ensamma om i världen i Sverige.