”Först ville jag inte berätta för mina föräldrar”

Jan-Inge varslades i maj – är fortfarande arbetslös

helskärm

Efter 24 år på Volvo behövdes Jan-Inge Andersson inte mer.

Familj och vänner gör att han trots allt orkar.

– De peppar mig och säger att jag inte ska ge upp.

Jan-Inge Andersson, 52, kan varenda stig hemma i Tuve utanför Göteborg. Promenaderna med hunden Pysen är huvudsysslan i det nya livet som arbetslös.

Beskedet kom som en chock en majdag i år.

Som en blixt

– Jag blev inkallad till chefen som sa att de inte behövde mina tjänster längre. Det kom som en blixt från klar himmel. Jag fick gå hem med bibehållen lön i sex månader.

Då jobbade Jan-Inge med instruktionsböcker hos underleverantören Erlanders. Efter 24 år inom Volvokoncernen var det tack och hej då.

– Jag tänkte: Duger jag ingenting till längre?

Sommaren gick ändå bra. Semester med frun Anita och döttrarna, 17 och 24 år.

Orkade inte berätta för sina föräldrar

– Men sen framåt höstkanten blev det värre. Vad skulle man göra?

Först efter tre månader klarade Jan-Inge av att berätta för föräldrarna om arbetslösheten.

– Jag ville inte att de skulle oroa sig förrän jag visste mer.

Delar ut tidningar

Att dela ut lokaltidningen tillsammans med sin hustru är en av de få rutiner Jan-Inge har kvar.

– Det är skönt att ha en rutin på morgonen. Vi arbetar i cirka två timmar och sedan äter vi frukost tillsammans.

Jan-Inge har sökt flera jobb. Ännu utan positivt svar och om en månad väntar a-kassa.

– Det är många som söker. Jag har ingen utbildning och så har jag åldern emot mig, säger han.

– Men jag vill inte gå i pension ännu, jag har 14 år kvar som arbetsduglig.

”Kör inte heller Volvo”

Jan-Inges jobb var en del av Volvo. Det stora varslet som kom i dag förvånar honom inte.

– Jag tänkte bara att nu var det dags igen. Folk köper inte tunga bilar. Själv kör jag inte heller Volvo längre.

Vad tror du om Volvos framtid här i Göteborg?

– Jag tror att Ford flyttar hela verksamheten till USA eller någon annanstans i Europa.

Ska ta taxikort

Direkt efter varslet fanns känslan av hopplöshet. Nu tänker Jan-Inge annorlunda. Han har fått hjälp av Trygghetsrådet och familjen stöttar och ställer upp.

– Min yngre bror stöttar mig och hjälper till att hitta jobb.

Sedan en tid pluggar han för att få taxikörkort. I morgon gör han det andra av tre teoriprov – därefter väntar uppkörningen.

– Jag tänker att det här trots allt ska leda till något positivt.

”Det kommer att ordna sig”

Har du något råd att ge till de som nu riskerar jobbet på Volvo?

– Mitt råd är att kontakta Trygghetsrådet. De flesta företag är anslutna dit. De ställer upp med kurser och allting. De har hjälpt mig mycket

Fem månader efter uppsägningen är Jan-Inge fortfarande arbetslös – men känner hopp.

– Jag vet att det här kommer att ordna sig. Jag kommer att få ett nytt jobb.