Strömsund avfolkas – men unga eldsjälarna vägrar att lämna

Josefine och Erik kämpar för bygden med sitt företag

Publicerad 2024-04-10

Medan företag går i konkurs och folk flyttar från Strömsund som aldrig förr går Josefine, 25, och Erik, 26, mot strömmen.

I Hoting har de startat en prisvinnande byggfirma och gör allt för att orten ska leva.

– Vi är väldigt lokalpatriotiska, säger Josefine.

Strömsunds stora claim to fame är den kultförklarade familjefilmen ”Dunderklumpen!” från 1974.

Den spelades in i de strömsundska fjälltrakterna med Beppe Wolgers i huvudrollen.

I turistmarknadsföringen kallar sig Strömsund för ”Dunderklumpslandet”, ortens stora sommarmarknad heter Dundermarknaden och jätten Jorm (en karaktär från filmen) finns som staty på hembygdsgården.

Samma år som Dunderklumpen hade premiär blev Strömsund en av Sveriges till ytan största kommuner, en del i att kommunreformen sattes i verket och mindre kommuner i hela landet slogs samman till större.

Prick 50 år senare är Strömsund fortfarande en av Sveriges största kommuner sett till arealen men blir allt mindre sett till folkmängden.

1974 bodde 17 954 människor här – nu är siffran 11 191.

2023 skedde det största antalet utflyttningar på drygt 20 år och man hade ett av de största invånartappen i Sverige.

Josefine Olofsson och Erik Palmqvist driver Byggtjänst i Hoting tillsammans.

”En ond cirkel”

En av alla småorter som blev en del av Strömsund Dunderklumpsåret 1974 var Hoting, en liten by 40–50 minuter norr om Strömsunds centrum.

Det kallas för ett stationssamhälle då inlandsbanan går genom orten, men nu för tiden är passagerarna mest timmerstockar. Persontrafiken lades ned 1985.

Kring det gula stationshuset i centrum finns många tomma lokaler, fasader med blekta konturer av skyltar från verksamheter som en gång funnits här.

Som mest bodde dryga 1 100 personer i Hoting under 1980-talet, i dag är det knappt 700.

Men det finns både näringsliv och viss offentlig service – även om mycket hänger på en skör tråd.

I ett så litet samhälle är varje verksamhet dyrbar.

– Det blir en ond cirkel. Försvinner en skola betyder det också att en arbetsplats försvinner vilket gör att det inte blir lika attraktivt att flytta hit. Då flyttar ännu färre hit och så måste något annat stänga ner, säger den 25-åriga Hotingbon Josefine Olofsson.

Kompisarna tog över företaget 2022.

Ingen trodde på idén

2022 tog hon tillsammans med vännen Erik Palmqvist, 26, över den lokala byggfirman Byggtjänst i Hoting AB.

Företagets tidigare ägare skulle gå i pension och stod inför att föra bolaget vidare eller lägga ned.

– Jag jobbade redan här och fick frågan om jag var intresserad av att ta över. Jag frågade Josefine lite på skämt om vi skulle göra det. Efter ett tag visade det sig att vi båda hade funderat på det på varsitt håll, säger Erik.

Josefine hade tidigare jobbat med administration och Erik hade varit byggarbetare.

Men att driva ett eget företag i så ung ålder kändes nervöst – och vännernas familjer var skeptiska.

– De var inte övertygade om att det var en bra idé. De var oroliga över om det skulle gå att driva ett företag på ett ställe som Hoting.

Att få finansiärer och långivare att hoppa på tåget var inte heller det lättaste.

– Vi hade ett möte på banken i Strömsund. De trodde inte att affärsidén skulle hålla. Jag har svårt att tro att någon i en stad som hade kommit till banken med samma underlag som vi hade skulle få samma bemötande. Då hade banken trott på det, säger Josefine.

Blev succé

Efter många om och men fick de ett lån på nåder.

– Vi fick kriga vidare. Till slut fick vi ett lån med villkoret att vi betalade en del själva, hittade en till finansiär och att de gamla ägarna lämnade

säljarreversEtt slags skuldebrev där säljaren står som borgenär (kreditgivare).

Sedan dess har Josefine och Erik gjort Byggtjänst till en blomstrande affär. De har knutit till sig nya kunder, anställt flera medarbetare och vunnit priser för sitt företagande.

Allt från folk på stan till kommunpolitikerna tycks känna till dem och de har blivit en stolthet för hela Strömsund.

Ett starkt incitament för den unga duon att ta över företaget var att rädda de 14 anställningarna i bolaget och att vara ett bidrag till ortens livskraftighet.

– Vi är väldigt lokalpatriotiska på det sättet. Vi såg värdet i att Byggtjänst skulle finnas kvar på orten. Annars skulle alla anställda gå arbetslösa också.

I alla beslut som Josefine och Erik tar har de Hoting i bakhuvudet.

– Byggmässigt och socialt, vi tycker att det är jättekul att få vara med och rusta upp bygden. Vi är med och sponsrar lokala föreningar om vi kan. Vi är inte ute efter sista kronan när det gäller närområdet eftersom vi har ett eget intresse i att det ska vara trevligt här.

”Hus förfaller”

De påpekar att många hus ”står och förfaller” runt om Strömsunds glesbygd.

– Det har att göra med att det är så svårt att få lån här. Det ser inte så kul ut, säger Erik.

Precis som när Josefine och Erik ansökte om lån för att starta upp företaget finns det ett motstånd från bankerna när det kommer till att bevilja bo- och renoveringslån.

– Jag och min sambo skulle köpa en tomt häromkring som vi ville bygga en stuga på, men det sa banken nej till. De sa att det hade varit annorlunda om det var en lägenhet i en stad. Men här i Hoting vet de att värdet inte stiger, säger Josefine.

Samtidigt finns det inte många bostäder ute till försäljning.

– Folk älskar ihjäl sin hembygd. Många som har flyttat härifrån håller hårt i sina gamla familjehem som de bara utnyttjar några veckor om året. Det kostar dem ingenting att ha kvar det. Men det gör att det inte finns lediga bostäder åt dem som faktiskt vill bo här, säger Erik.

”Vi är väldigt lokalpatriotiska. Vi såg värdet i att Byggtjänst skulle finnas kvar på orten. Annars skulle alla anställda gå arbetslösa också.”

Eldsjälar bevarar bygden

Josefine och Erik känner liksom många andra på landsbygden att politiken inte är anpassad efter livet här.

– Man får inte lån och får man det får man inte bygga där man önskar. Fördelen med att bo här är närheten till naturen. Men trots att vi har hur mycket land som helst gör strandskyddslagen att man inte kan bygga vid en sjö, säger Josefine.

Josefine och Erik tror att omständigheterna gör att många blir tvungna att lämna Hoting mot sin vilja.

Det finns en känsla av att ens öde ligger i någon annans händer – och därför upplever lokalbefolkningen att bygdens överlevnad vilar på deras axlar.

Många gånger har Hotingborna kämpat för att få behålla sina samhällstjänster och mötesplatser.

2019 uppmärksammades pensionären Hervor Dahlén när hon förde en kampanj för att rädda biblioteket då kommunen hade beslutat att slå igen det.

I höstas protesterade föräldrar och barn mot förslaget att flytta grundskolan från Hoting till andra platser i Strömsund.

– Folk brinner verkligen för det här. Vi har ett otroligt starkt föreningsliv. Vi har många eldsjälar som ordnar allt från skidspår och hockey till bio.

”Finns inte ekonomi”

Elisabeth Lindholm (S), ordförande i Strömsunds kommunfullmäktige, säger att det pågår ett arbete för att få folk att bo kvar.

– Vi jobbar mycket på att man ska kunna få den samhällsservice man behöver, den utbildning man vill ha och och möjlighet för företag att etablera sig. Vi jobbar med att skapa karriärmöjligheter.

Elisabeth Lindholm (S).

Bland annat erbjuds företagare handledning från kommunen och man har tillsammans med polishögskolan startat en del av polisutbildningen i Strömsund.

Men vad gör ni åt att tjänster i glasbygden försvinner?

– I största möjliga mån försöker vi lyssna till våra invånare och behålla skolor och förskolor på de mindre orterna. Vi behöver se till att den fysiska kommunikationen funkar. Vi är Sveriges sjätte största kommun till ytan och folk bor överallt inom kommunen. Men vi begränsas av ekonomi. Vi kämpar varje dag för att det ska fungera så bra som möjligt för alla som bor här.

”Vill flytta direkt”

Ont om jobb och tristess är återkommande anledningar som ungdomar anger när de berättar varför de vill flytta härifrån.

– Jag vill flytta direkt efter skolan. Det är så tomt bara, det finns inte så mycket att göra här, säger 15-årige Strömsundsbon William Jönsson.

Liksom andra vi pratar med drömmer han inte om storstaden. Han vill ha nära till naturen men samtidigt möjlighet att tjäna pengar.

– Jag vill svetsa. Jag funderar på att flytta antingen längre upp i Sverige eller till Norge. Upp till Kiruna kanske. Och jobba i gruvan.

William Jönsson, 15, med mamman Elin Strid, 36.

30-årige Simon Karlsson flyttade till Strömsund från Göteborg och har ingen önskan om att flytta härifrån.

Det enda som skulle kunna få honom att lämna är bristen på jobb.

– Arbetsmarknaden är dålig. Jag jobbade på betongfabriken som gick i konkurs. Då blev nästan 200 arbetslösa i Strömsund, det får stora konsekvenser på en liten ort. Några tidigare kollegor har börjat plugga, några är arbetslösa och andra, som jag själv, har hittat annat.

Simon Karlsson, 30, med sina barn.

I Hoting berättar Josefine Olofsson att hon under skoltiden drömde om att jobba som eventkoordinator.

Men så länge hon bor här tror hon inte att hon kommer att få chansen att uppfylla den drömmen.

Det är mars när vi hälsar på henne och Erik på byggfirman. De förklarar att ”den femte årstiden” precis är på väg att börja.

– Det är tiden mellan vinter och vår. När det är behagligt ute men fortfarande snö. Vi var ute och grillade korv häromdagen i solen och då känner man ”Just det, det är därför vi bor här”. Viljan att bo kvar är större än drömmen om att bli något speciellt.

Aftonbladets Mikaela Somnell och Lotte Fernvall på plats

Följ ämnen i artikeln