Önskar att fler hade samma självdistans

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

UMEÅ

Jag förstår fortfarande inte vad det är ni ser i etnonummer som det Sandra Dahlberg vann med.

Å andra sidan är jag överlycklig över att Hanson, Carson & Malmkvist fick de röster de förtjänade.

Jag vågade inte lägga mitt segertips på de så kallade tanterna. Att döma av mejl och kommenterar från omgivningen är fördomarna mot äldre artister - och äldre kvinnor - djupt rotade hos alltför stora delar av befolkningen i det här landet.

Men i det fallet är jag mycket glad att jag hade fel. "C"est la vie" är en förtjusande klatschig gammelschlager med medryckande diskobeat - och de tre grå pantrarna har visat en charm och en självdistans man sannerligen önskar att fler deltagare kunde tillskansa sig.

Däremot förstår jag inte storheten i "Här stannar jag kvar". Sandra Dahlberg har en vinnande personlighet, men låten " Fast ni kanske ser nåt jag inte ser.

För inte är det väl så att någon röstar på artister bara för att de är kända från den där dokusåpan nere på västgötaslätten?

Bossons finalmiss får ses som ett präktigt fiasko.

Ingen gång sedan delfinalerna infördes har ett bidrag varit mer segertippat - av journalister, av bookmaker, av Bert Karlsson - än den tvålfagre göteborgaren.

Själv var jag helt tvärsäker och kan inget annat göra än erkänna en kraftig felbedömning. Däremot måste jag göra förnumstiga mejlskribenter besvikna. Jag lovade inte att bjuda några EMA-vakter på middag.

Så här stod det:

"Att Bosson är en av de två som får åka direkt till Globen är lika säkert som att jag aldrig kommer att bjuda någon av EMA Telstars vakter på middag i framtiden."

Om Bosson hade jag fel, men det är fortfarande lika säkert att jag aldrig har några EMA-biffar hemma på gästabud. Man kan aldrig vara nog pedagogisk "

Det kommer andra sorts mejl också. Många är väldigt upprörda över den låga kvaliteten på startfältet och kallar vinnarna i Umeå de sämsta någonsin.

Ja, skyll inte på mig.

Jag är bara här och tittar - häpet och förbryllat.

Gladast i pressrummet:

Micke Forsell från TT Spektra som satsade 250 spänn på vinnarduon Dahlberg & Tanterna och för det fick 41 gånger pengarna. Tur som en Killer Ass.

Det var inte de slutgiltiga vinnarna vi såg i Umeå Arena. Inte en chans.

Blir mer och mer besviken på Melodifestivalen som tv-program. De två närmast föregående åren har inramningen varit själva russinet i schlagerkakan men nu känns ambitionsnivån nästan skandalöst låg. Herregud, i går stod det en ståupp-tjomme och sjöng Björklöven-sånger till dragspelskomp på bästa sändningstid.

Med tanke på omständigheterna gjorde Gladys ett strålande framträdande. Lite taskigt att "belöna" henne med en sistaplats.

Stämningen i pressrummet är nu lika mysig som den som råder runt hockeymötet mellan Timrå och Linköping. Vissa SVT-medarbetare känner sig "kränkta" för att jag, i ett skämtsamt försök att förklara hur det känns här ute efter tre veckor, beskrivit somliga av dem som pretentiösa fånar. Fortsättningsvis ska jag angripa deras stora känsla för humor i stället.

Mot Malmö. Där tävlar bland andra Lena Ph, Fre, After Dark, Pandora, Andrés Esteche och Shirley Clamp. Skillnad det.

Per Bjurman