Amerikaner vill synas på toa

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-20

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag minns varenda toalett jag varit på. Jag ljuger förstås. Den allra ruggigaste fanns på Lyric Diner på tredje avenyn. Tänker aldrig gå in dit igen. Och akvariumtoaletter är helt sjuka.

Lyric Diner är en typisk diner: nissar skurar – ständigt – golvet med ammoniak, servitriserna slabbar borden med superduper-Ajax och matråvarorna är färska för annars måste stället hala upp skadestånd till gäster drabbade av Montezumas hämnd (va?).

Men toaletten. Toaletten. Eeuuw. Vi går inte in på detaljer. Den hade varit utdömd som pest-härd även i Indien.

Så är det ofta.

Här i USA.

Om toaletten råkar vara ren – vilket händer på biograftoaletter på förmiddagar, eller på finkrogtoaletter där en herre ska ha en eller helst två dollar för att ge dig tvål, krana på vattnet och överlämna en broderad pappershandduk – så uppstår ett nytt problem.

Amerikanerna är väldigt fria. På offentliga toaletter, bara där, är de väldigt fria. Väldigt, väldigt fria.

De låter. De syns. De bry sig inte.

Det är disgusting. Disgusting! säger jag.

Helt obekymrade sitter de som i ett akvarium på den plats i världen där man (väl?) minst av allt vill synas. Eller höras. Dörrarna är korta och väggarna glesa.

Glesare än toaletten där amish-gossen i Harrison Ford-filmen ”Vittne till mord” råkar befinna sig när han blir, just det, vittne till mord. Eller den där Eddie Murphy hör Randolph och Mortimer avslöja vadet i ”Ombytta roller”.

Allt hörs, nästan allt syns.

Det är inte mysigt.

Om nån nu undrade.

James Spader! Avgudar James Spader. Eller hans rollfigur i ”Advokaterna”. Eller båda. ”I’m currently with a prostitute, please leave a message”. James Spader! James, James, James Spader!

Som Van Morrison skulle sagt.

Börjar inte David Letterman, 56, bli läbbigt gubbsjuk?

Eamon, som gjorde feta ”Fuck it”, börjar bli trött på den här tjejen Frankee som gör den platta svarslåten ”Fuck you right back”, även om han får pengar för den också.

Själv gillar jag svarslåtar. Vad hette tuffingen som svarade ”Mr Big stuff – that’s who I think I am” på Jean Nights ”Mr Big stuff, who do you think you are”? Jimmy Hicks? Eller Wardell Quezerque /? Det är sånt som Soul-Henke vet bäst. Tufft i alla fall.

Och nu finns svaret på überfåniga ”Fab 5” på tv: ”Straight plan for the gay man”. Homos lär sig det tråkiga och osofistikerade livet som hetero.

Ett machofetto säger till en fjolla som ska rätas ut för en dag: ”Stop smiling. Smiling means you’re happy. Happy means you’re gay, okay?” Skoj.

Men toaletten på Peep i Soho är festlig. Du ser ut på gästerna i restaurangen genom en spegelvägg. När du sitter där.

Antar att amerikanerna är besvikna för att gästerna inte ser in.

Bara i USA, barn, bara i USA.

Knäcks in da city

Fredrik Virtanen

ANNONS

Följ ämnen i artikeln