Frank Sinatra delar evigheten med bartendern

Per Bjurman om stjärnans oansenliga gravplats

Frank Sinatras sista viloplats är, besynnerligt nog, så enkel och oansenlig att man måste veta exakt var man ska gå för att hitta den.

Men väl där visar det sig att Ol’ Blue Eyes privata bar­tender ligger i graven intill.

Ah, noga med classy prioriteringar in i det sista ...

Med tanke på vad han betytt för den magnifika amerikanska populärkulturen kunde man ju tro att Frank Sinatras grav skulle vara ett spektakulärt mausoleum dit fans vallfärdar för att få dyrka och visa respekt. Sångaren från Memphis som tog vid och utförde den stora revolutionen satte ju därvidlag tonen med sin inte helt diskreta viloplats på Graceland när han gick ur tiden två decennier tidigare.

Men Chairman of The Board ligger under en mycket ­anspråkslös sten på fridfulla kyrkogården Desert Memorial Park i Cathedral City, strax öster om Palm Springs.

Jag brukar åka dit och lägga en blomma när jag är i trakten, för att ... tja, det är ju Frankie. Men det är ett jädra letande varje gång, det finns inga anvisningar och inget prål som indikerar att en av världens mest berömda människor ligger begravd i den lummiga stillsamheten – ryktesvis med en flaska­ Jack Daniel’s och ett paket Camel; det lär ha varit vad familj och vänner stoppade ner i kistan vårdagen för sexton år sedan när han jordfästes.

Men den envise hittar till slut ett blygsamt stycke gråsten nersänkt i den golfgreen-artade gräsmattan.

På det står helt kort:

”Francis Albert Sinatra. 1915-1998. Beloved husband and father”.

Mer är det inte.

Jo, förresten – det står ”The best is yet to come” också.

En fåfäng förhoppning, Francis Albert ...

Precis i den närmaste omgivningen finns dock otvetydiga tecken på vad det är för slags larger than life-karaktär som faktiskt vilar i den sydkaliforniska jorden.

Där ligger inte bara pappa Anthony Martin och mamma Dolly i varsin grav. Där ligger också Jilly Rizzo – och Jilly Rizzo var ingen annan än Franks personlige bartender.

Han drev Jilly’s Saloon på 52:a gatan i New York på 60-­talet och gjorde det med sådan briljans att stammisen Sinatra till slut anställde honom.

Sedan reste de världen runt tillsammans resten av livet – och delar nu evigheten.

Underbart. Att ha en bartender som alltid vet vad man vill ha, och hur, hör till det verkligt viktiga i livet och hade jag bara råd skulle jag själv anställa Duffy från Elaine’s – eller Raffe från Storstad i Stockholm

Men tills vidare får jag hoppas att min vän under den enkla stenen ändå har rätt när han påstår att the best is yet to ­come.