Mikael Sandström om sin pappas demens: ”Oerhört påfrestande”
Uppdaterad 2021-12-11 | Publicerad 2021-12-10
Mikael Sandströms pappa ville att sonen skulle hjälpa honom att dö.
Nu berättar tv-doktorn om hur det är att vara anhörig till någon med demens.
– Att se honom gå från det där karismatiska förebilden till ett vrak, det är dystert alltså, säger han i podcasten ”Utforska vården”.
Mikael Sandström, 63, stod sin pappa nära, men efter det att han fyllt 80 hände något. I podcasten ”Utforska vården”, som produceras för sajten Vården.se:s räkning berättar Sandström om hur han långsamt började inse att pappan hade begynnande demens.
– Det tog mig lite tid. Jag ville inte se det, säger tv-doktorn i podcasten.
Pappan glömde bland annat bort hur man använde olika köksredskap, han blev nedstämd, kunde ställa sig och koka potatis mitt i natten, och blev arg för minsta lilla.
– Den ingår i att tappa kontrollen, när han inte förstår vad han gör så blir han arg, säger Sandström.
”De anhörigas sjukdom”
Han kallar demens för ”de anhörigas sjukdom” eftersom det ofta kan drabba de anhöriga värre än den som har själva sjukdomen. För Sandströms mamma blev det hela en otroligt jobbig tid. Vid ett tillfälle tog pappan bilen, åkte tolv mil och visste inte var han befann sig.
– Sådant är ju väldigt svårt med distans. Han bodde i Alingsås och jag i Lindesberg. Men det är ju inte mitt fel, jag kan inte ha dåligt samvete för det. Men det var oerhört påfrestande för min mor att inte veta, säger Sandström i podcasten.
Både Sandströms pappa och farfar har drabbats av demens sin sista tid i livet. Tv-doktorn berättar hur hans pappa innan sjukdomen var en underhållare, en strålande föreläsare och en skicklig bankjurist.
– Att se honom gå från det där karismatiska förebilden till ett vrak, det är dystert alltså.
– Både han och min farfar har vid flera tillfällen frågat mig om jag kunde döda dem och jag har naturligtvis varje gång sagt ”nej, det kan jag inte”. ”Kan du ge mig någon medicin som jag själv kan ta?” ”Nej, det kan jag inte”, men då var de ganska dementa så jag förklarade bort det på det sättet, så avledde jag bort dem från det. Det var en häpnadsväckande, hårresande och hemsk fråga att få, säger Sandström i ”Utforska vården”.
Mikael Sandström: ”Ta hjälp”
Hans pappa är död sedan några år tillbaka, men nu hoppas han kunna hjälpa andra som lever som anhöriga till någon med demens. Sandström tipsar om att man kan gå med i anhöriggrupper för att få bra stöd och träffa andra i samma situation. Framför allt vill han inte att de som behöver hjälp med att ta hand om en dement person ska skämmas över det.
– Försök ta hjälp och se problemen för vad det är. Kan man inte så ta alla former av växelvård. Man får turas om att hjälpa till, det är bra. Och det är inget skamligt att inte orka ta hand om en anhörig utan det man orkar är bra och det man inte orkar är inte skamligt, utan då behöver man hjälp, säger Mikael Sandström i podcasten.