Så låter Hollywoodfruns låt i Melodifestivalen

Visst har Hollywoodfrun Gunilla Persson tagit inspiration från filmens värld och har inte Cazzi Opeia lyssnat lite på Pet Shop Boys?

Så här låter bidragen i Melodifestivalens tredje deltävling i Växjö på lördag.

1. Jacqline: ”Effortless”.

Jacqline kom tvåa i ”Idol” för tre år sedan och tar plats på Melodifestivalens scen med en låt för dansgolven. En klubbhit som vill påminna om Dua Lipas listframgångar och mellan beatsen finns ett återkommande gitarriff som stökar till ljudbilden för att ge den något som står ut.

2. Clara Klingenström: ”Aldrig mer”.

Clara Klingenström kom femma i Melodifestivalen för tre år sedan, Grammisnominerades och fick en Rockbjörn för ”Behöver inte dig i dag”. Varför ändra på ett vinnande koncept? Här finns samma gitarrdrivna växande ballad som kulminerar i en storslagen refräng med pukor, stora körer och lika upplyftande budskap.

3. Kim Cesarion: ”Take my breath away”.

Ingen ”Top Gun”-ballad utan en kärleksförklaring framburen på en bädd av spretigt syntkomp som växer från midtempo till snäll klubbpop framåt refrängen. Kim Cesarion har varit med länge, sedan hitlåten ”Undressed” för tio år sedan, men debuterar i Melodifestivalen.

4. Klaudy: ”För dig”.

Ambitiöst bidrag, nästan som flera låtar i en. Akustiskt intro växlar över till Victor Leksell-ballad som i sin tur avlöses av mer trumdriven refräng med ”Ah, ah, ah”-körer. Klaudy debuterar i Melodifestivalen, men har tidigare synts i ”Songland” i SVT.

5. Gunilla Persson: ”I won't shake (La la Gunilla)”.

Hollywoodfrun sneglar mot filmens värld och använder Ennio Morricone-gitarrer som delar ljudbild med ett countrystomp, inte helt olikt Rednex. Det får sällskap av klezmerdoftande trumpeter när Gunilla Persson sjunger om att lite konflikter i tillvaron inte skakar henne. Låten är skriven av Fredrik Andersson, mannen bakom Frans segerlåt 2016.

6. Cazzi Opeia: ”Give my heart a break”.

Cazzi Opeia har visat framfötterna både som artist och låtskrivare tidigare i Melodifestivalen och det här är en lekfull och idérik poplåt, med en refräng som sätter sig direkt. Kan bero på att den påminner en hel del om Village People-hitten ”Go west”, fast i Pet Shop Boys mer syntpoppiga version. Kanske blir det här veckans ”plagiatdebatt”?

Rättad: I en tidigare version av texten hade Cazzi Opeias låt fel titel.