Zendaya i mitten av en tom tennistrekant

”Challengers” är ihålig från början till slut

Emma Gray Munthe

helskärm

Challengers

Regi Luca Guadagnino, med Zendaya Coleman, Mike Faist, Josh O'Connor, Darnell Appling

FILMRECENSION. Regissören Luca Guadagnino sätter Zendaya i centrum av ett triangeldrama i tennisvärlden.

DRAMA. I tidshopp fram och tillbaka går en trio tennisspelare – Tashi (Zendaya Coleman), Art (Mike Faist) och Patrick (Josh O'Connor) – från stjärnor på uppgång till stjärnor på nedgång, och relationerna dem emellan från vippen till tonårstrekant till vuxnare triangeldrama. 

I inget av detta blir man nu engagerad: Luca Guadagninos "Challengers" är ihålig från början till slut. Renons på känslor, ett tomt skal av snygga bildrutor för snygga, avklädda kroppar att fylla med tennisstön och låtsassexig stämning. Dramat är så livlöst att annars mästerliga soundtrackmakarna Trent Reznors och Atticus Ross blott hyfsade musik känns som smink på en död gris.

Mike Faist och Josh O'Connor har åtminstone fått lite annat att bita i än att bara vara kroppar, och gör det bra – men Zendaya är sorgligt underutnyttjad och fyller liksom Dakota Johnsons figur i Guadagninos "A bigger splash" bara en funktion: att vara snygg och spela ut två män mot varandra. Det är något gubbigt och mycket italienskt över upplägget. 

Det går knappt att ta in att det är samma regissör som gjorde bitterljuva, känslotunga och sexelektriska "Call me by your name" som står bakom. "Challengers" ger tyvärr mest känslan av att man är i händerna på en tråkig fluktare.

Visas på bio.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.