Våren är Marits
Marit och Courtney.
Det är de som gäller nu.
Bägge två släpper fantastiska album inom kort.
Marit Bergman alltså - och Courtney Love, om någon undrade.
De buntas inte ihop här för att de är kvinnor.
Inte för att de är gamla punkare heller - den ena från Rättvik och den andra från San Francisco.
Eller för att de har något annat gemensamt.
De buntas bara ihop just för att de gjort skivor som jag tror blir vinterns och vårens stora händelser.
Marits skiva är jag nog egentligen förbjuden att berätta om. Jag hör den i ett konferensrum på skivbolaget och såna gånger är det förmodligen bara meningen att såna som jag ska bli ... ja, informerade.
Men jag kan inte låta bli att skvallra.
Skivan är så bra att jag, helt ensam där i det torra konferensrummet, reser mig upp och applåderar vid flera tillfällen.
Marit, supercoola Liv-Marit från Siljans östras strand, har fantamme gjort sin "Born to run" och kommer - sanna mina ord - att slå igenom så det skvätter i vår.
Huruvida Courtney får den respekt och de framgångar hon förtjänar är väl tyvärr mer oklart. Hon lär stöta på motstånd för att hon är den hon är.
Men moralisterna får sitta och vara hur förnumstiga de vill.
På den nästan obehagligt personliga "America"s sweetheart" finns de starkaste, mest absorberande sånger Public enemy number one någonsin spelat in.
Detta hävdar alltså skribenten som poserade i en Hole-t-shirt i den här tidningen i flera år.
Då borde ni fatta.
En av sensationerna heter "Uncool" (som hon för övrigt skrivit ihop med Elton Johns klassiske sidekick Bernie Taupin!) , en annan "Sunset boulevard" och en tredje något så förträffligt som "But Julian, I"m a little bit older than you".
Det är Morrissey-klass på den titeln - och ingen med intresse för The Strokes får förstås missa texten.
Jo, våren är Courtneys.
Och Marits.
Apropå Morrissey har vi här ett nytt, klassiskt citat från honom:
- You might recognize me from a band I was in during the 80"s ... The Cure. As you can see I"ve slimmed down quite a bit.
Väldigt kul.
Det verkligt stora ögonblicket på Marits skiva är förresten en majestätisk gospel kallad "Can I keep him?".
Norah Jones är tråkig.
Hör ni det?
Tråkig, tråkig, tråkig.
För några veckor sedan briljerade Mauro Scocco som prisutdelare på Rockbjörnen.
Nu ska han vara fyndig hos Kristian Luuk.
Så vadå scenskräck? Vägen fram mot en livecomeback är ju krattad och klar.
Bara fjorton namn är klara, men programmet till årets Hultsfredsfestival ser redan roligare ut än fjolårets.
Davis Cup-tennis från Australien på tv. Nattetid. Med Mats Wilander vid sidlinjen - och Peter Jihde i kommentatorshytten. Ibland behövs inte mer för att livet ska kännas som gräddtårta.
Jaha, nu slår Von Bondies igenom också.
"C"mon C"mon", första singeln från kommande albumet, är en brottarhit.
Ser Peter Zaremba och de andra i Fleshtones underhålla ett saligt Debaser och det slår mig: Borde inte en sån som Lisa Ekdahl också ha visselpipa med sig på scen?
Orkar verkligen inte ha några synpunkter på Janet Jacksons blottade bröst.
Men det var en jävla bra Super bowl ...