"Jag blödde som om någon hade skurit i mig”
Uppdaterad 2015-09-23 | Publicerad 2015-09-19
Charlotte Perrelli om sina svåra missfall
Hon befinner sig i en period av lycka som nygift.
För Nöjesbladet berättar bokaktuella Charlotte Perrelli om de mörka tiderna – när hon har drabbats av svåra missfall.
– Jag blev mer och mer gravid för varje dag fast fostret var dött, säger hon.
Charlotte Perrelli, 40, fick sitt drömbröllop när hon gifte sig med sin Anders Jensen på franska slottet Châteu d'Esclimont i augusti.
Nu börjar hon landa i vardagen igen, men pratar entusiastiskt om minnena från festen där vänner som Pernilla Wahlgren, Peter Jöback, Jessica Andersson och Christine Meltzer fanns på plats. Charlotte bär också sin nya ring med stolthet.
– Anders hatar egentligen smycken, han har nästan fobi. Han tycker att det är småäckligt med olika typer av metaller. Det känns stort att han gick till en juvelerare som hjälpte honom att designa en ring fast han knappt kan ta i smycken för att han tycker att det är så vidrigt. Nu har han själv en slät ring och vänjer sig vid den, säger Perrelli och skrattar.
Tror du att storskaligheten på bröllopet sticker i ögonen på folk?
– Säkert. Jag är inte så svensk på alla sätt för då skulle jag aldrig gifta mig på det här viset. Men jag har jobbat ihop varenda jävla krona. Det finns ingen faster som har testamenterat mig något. Anders har också slitit och började med att jobba på lager. Vi har inget att be om ursäkt för. Ingen har sagt "Varsågod. Här. En räkmacka". Jag försöker också verkligen hjälpa till och har ett stort välgörenhetsprojekt på gång, säger hon.
Som ett blodbad
Livet efter vigseln beskriver hon som bättre än vad hon hade kunnat drömma om. Nöjesbladet möter henne för att hon är aktuell med ”Charlottes gravidbok” som handlar om bland annat träning och kost för gravida.
– Det finns mycket man inte har koll på fast man tror att man har det. Vad mycket lättare allt skulle vara om vi alla skulle tycka det var väldigt naturligt att prata om missfall, exempelvis, säger hon.
Hon beskriver situationer i boken som står i stark kontrast till lyckan hon verkar uppleva nu. Bland annat har hon drabbats av missfall tre gånger och även lidit av en förlossningsdepression (så kallad "babyblues").
Ett missfall ägde rum 2012 efter att hon tillbringat några dagar för att studera Evita på Broadway i New York. Hon vaknade hemma i sin säng och blev chockad eftersom det är "som ett blodbad". "Jag ställde mig i duschen och ur mig "trillade" det en liten påse ... så enormt obehagligt", skriver hon. Hon bedömde att hon både psykiskt och fysiskt klarade av att sjunga med ”Diggiloo” samma kväll.
– Mitt åtagande att göra ”Diggiloo” står ju kvar. Jag är tvungen att kliva upp ur sängen, duscha och stå på scenen på kvällen. Jag kan ju ringa och säga att jag är sjuk. Men frågan är om det gör någon skillnad, säger hon.
Fick vänta i tre veckor
När sonen Adrian var tio månader (han föddes 2013) blev hon gravid igen, i samma veva som hon repeterade ”Evita” inför uppsättningen i Stockholm. Det visade sig senare att fostret hade dött. Illamåendet avtog och och kaffesuget kom tillbaka. "Jag blödde som om någon hade skurit i mig, det ville inte sluta och jag kunde inte gå eller stå. Det fullkomligt rasade ur mig och jag var enormt yr av allt blod jag förlorade under 3-4 dagar", skriver hon.
– Då dog barnet i magen och jag fick vänta i tre veckor innan kroppen stötte ut det. Jag kunde inte ringa och säga: "Hej, jag blir hemma i tre veckor och missar repetitionsperioden". Det gick inte. Kroppen trodde att jag var gravid så jag blev också mer och mer gravid för varje dag. Fast jag visste att det var dött och vad som skulle hända.
Svor du över ditt yrkesval då?
– Absolut. Det är jäkligt konstigt att jag aldrig i mitt liv känt "ja, det är underbart! Jag är gravid!". Istället har jag alltid frågat mig hur det funkar med mitt jobb. Och om någon misstycker att jag är gravid för att jag inte är smal och smärt. Så hade man kanske inte känt när man har ett 9-17-jobb. Har det varit jobb samma dag som jag ska föda har jag tänkt "då klämmer vi ut en unge och hoppar ut på scenen igen". Klart man väljer själv. Det kanske bara jag som är en idiot och tänker att ingenting är några problem och bara löser det.
När sådant här händer gör sig döden påmind. Hur hanterar du det?
– Som förälder är man alltid livrädd att det ska hända ens barn något. Bara inatt drömde jag att Adrian var borta. Den hemska stressen kommer man att ha. Det är en ständig jävla kamp och oro resten av livet. När jag har drabbats av de här grejerna har jag haft barn. Jag hade blivit psykiskt knäckt om det här hade hänt första, andra och tredje gången på raken.
Vilka insikter har det här gett dig?
– Den biologiska klockan kan man inte skjuta på. Hade jag kunnat råda kvinnor idag som tycker att karriären är viktigare? Frys ner ägg! Var lite förutseende. Gör det tidigt. För det kommer en dag när man vill ha barn fast man inte trodde det. Då kan befintliga ägg vara för gamla. Jag tror inte att folk begriper att man kan göra det.
Perrelli om ...
... att finna balansen i livet:
– När man kraschar i livet som jag gjorde 2009 är det för att man psykiskt inte mår tillräckligt bra. Adderar man för mycket jobb kraschar allt tillslut. Eftersom jag känner mig tillfreds och har landat är jag inte stressad över något och känner att jag pallar mer. När glädjen försvinner blir belastningen för stor.
... sitt kärleksrecept:
– Det handlar enormt mycket om balans. Har man barn går man in i den bubblan enormt mycket, både som pappa och som mamma. Har man riktigt små barn är det amningar och sena nätter. Adrian är över två och ska ha välling varje natt, och då är det jag som går upp. Man måste försöka värna om kärleken vid sidan av barnen. Jag tror det är skitviktigt med vuxenkvällar.
... sina filmdrömmar:
– Något jag inte har gjort och tycker vore kul är en filmroll. Efter ”Evita” har filmbranschen fått upp ögonen för mig. Men det gäller att hitta en filmroll som är 100 procent rätt. Det pågår snack, men inget som ligger i fas att göras. Skulle något trilla in, och är det rätt grej, skulle det vara roligt. Jag gillar att slänga mig ut på djupt vatten och vill göra grejer jag brinner för.
... musikkarriären:
– Jag har flera låtskrivare nu som jag jobbar med. Under hösten kommer förhoppningsvis något nytt. I vår blir det absolut nya låtar. Men jag ska inte vara med i schlagern. Jag ska också göra en show på Grand hotel. Repetitionerna börjar nu.