Sigfried & Roy slutar och Las Vegas blir aldrig sig likt
LAS VEGAS. Sigfried & Roy hänger ner skylten för gott.
Hur ska det nu gå?
Det är ju som om Dramaten plötsligt skulle slå igen hemma i Stockholm.
Bjurman
Man kan lugnt säga att förra veckans tigerattack på The Mirage är en tung story i Sin City.
Det ser nästan ut som i Sverige förra månaden.
Det är direktsända tv-rapporter från sjukhuset där stackars Roy Horn ligger och försöker återhämta sig, det är EXTRA-vinjetter i lokalpressen och det är berg av blommor vid den bisarra Sigfried & Roy-statyn på trottoaren utanför The Mirage.
Enda skillnaden är väl att förövaren kunde gripas omedelbart. Ingen av de oskyldiga tigrarna behövde chavottera i media.
Men allt detta för en 60-årig, svårt plastikopererad liten trollerifikus från södra Tyskland ...
Jag förstår om omvärlden höjer en aning på ögonbrynen.
Nu råkar Sigfried & Roy emellertid utgöra det kulturella fundamentet i den här stan.
Det må vara hänt att pretentiöse impressarion Steve Wynn hängt några Picasso på Bellagio och det må också vara hänt att även seriösa artister spelar på utvalda casinon nuförtiden.
Spelar ingen roll.
Som någon sa:
Det närmaste du kommer Art i Las Vegas är namnet på din limousin-chaufför.
Kultur i Las Vegas ÄR Sigfried & Roys abnorma symfonirock-show på The Mirage. Den är Nevadaöknens svar på New Yorks Metropolitan, Paris Louvren och Stockholms Dramaten. På en gång.
Knäppt?
Ja, minst sagt.
Men det är just därför somliga av oss inte kan låta bli att älska Las Vegas.
Hur som helst börjar marken förstås skälva när Roys blonde, lika plastikopererade partner Sigfried Fischbacher (vill vi inte alla heta just så?) meddelar att det är färdigtrollat nu.
Showen läggs ner, oavsett om Roy repar sig eller inte.
Herregud.
Dramaten finns inte längre!
Hur ska det gå? Vad händer? Vem tar över? Finns det plats för Joe Labero? Skjuter de av tigrarna nu? Förblir elefanten de trollade bort under attack-showen borttrollad?
Många frågor, inga svar.
Allt man vet är att Vegas aldrig blir sig likt igen.
Huruvida det är bra eller dåligt låter jag vara osagt.
Håller med Bono när han säger att videon till Johnny Cashs insjungning av "Hurt" är den bästa rockvideo som gjorts.
Något dålig tajming på AA Gilles attack på Las Vegas i Vanity Fairs oktobernummer. Han skriver där att han önskar att de vita tigrarna någon gång ska äta upp Sigfried & Roy.
Ridå!
Jag måste dock, om än för säkerhets skull på engelska, återge skälet Herr A.A anger för sin blodtörst.
- So that Sigfried & Roy finally gets to see the inside of a big pussy.
Hm.
Nej, jag hävdade inte att alla Bowie-fans är dumma. Jag hävdade att okritiska fans i allmänhet är dumma. Skillnad det.
Ingen är coolare vid ett roulettbord än F Virtanen.