Öronen vaskar fyra av sju bidrag direkt
Markus Larsson om delfinalen
NORRKÖPING. Nu börjar det bli kämpigt.
Inför lördagen – håll nere förväntningarna, om du har några kvar.
Spelade SVT just sju låtar? Två gånger om?
I så fall har mina öron redan vaskat fyra av dem.
Jag måste kontrollera mina anteckningar för att minnas flera av lördagens bidrag.
Få se nu. Blädder, blädder.
Artisten Saraha sjunger om att bli yr på swahili. Lisa Ajax var med i ”Idol” och vann. Boris René, som till vardags spelar fotboll i Degerfors IF, tjatar och tjatar och tjatar om att någon ska stoppa sin kärlek på honom. Vad den kärleken består av är högst oklart. Och så får något som heter Smilo tydligen leka lite Avicii.
Men be mig inte förklara hur det låter. Artisterna och upphovsmännen gör verkligen sitt bästa för att vara musikens motsvarighet till teflon – inget fäster. Vatten är en färgsprakande Pridefestival i jämförelse.
Ingen upprör och får lyssnaren att ställa sig upp som en mycket ilsken Jonas Gardell och skrika ”TOMTEJÄVEL!”. Och inget borde få någon att jubla av glädje heller. De bara finns där, på plats ett och tre och fem och sex, och förbrukar syre.
Kvar finns tre bidrag som, eftersom de står ut lite från mängden, borde vara med i tätstriden. Men var inte säkra på det.
Christer Lindarw gör antagligen sitt sista framträdande i Melodifestivalen under namnet After Dark och det kan i så fall bli en tjusig sorti. ”Kom ut som en stjärna” är underhållande och klatschig kabaretdisco. Men med tanke de två första veckornas resultat – vem ska rösta på Lindarw? Deltagare över 35 måste antagligen använda alla knep de kan för att hypnotisera de yngsta kidsen, som blinkande och starka färger samt tokroliga kostymer.
Oscar Zia får nog räknas som lite av en favorit. Låtar med samma sävliga tempo som ”Human” brukar hade det svårt i kvalet, men där finns potential för ett tv-mässigt nummer. Och i år slipper Zia dessutom dansa med skallen bakom en liten LED-skärm och kan koncentrera sig på att sjunga i stället. Det senare gick väl sådär förra gången.
Swingfly och Helena Gutarra har den tydligaste låten och refrängen. Tänk att E-Type möter Teddybears, ungefär. Men visst borde de förnämliga låtskrivarna och artisterna Jocke Åhlund och Andreas Kleerup ha starkare material på sina hårddiskar än ”You carved your name”?
Vad ska tittarna välja när det finns så lite att välja på? Säg det. Det är där spänningen finns.
Höjdpunkten är Swingfly och textraden ”grease in my cheese”.
Svårt att översätta korrekt, men han rappar typ om att få fett i sin ost.
Alltid något. Fett i sin ost. Ibland får man nöja sig med det lilla.