Danny Saucedos känga – mot sig själv
”Har blivit en gubbe under pandemin”
Publicerad 2022-01-06
Han spelade i populära långfilmen ”Suedi” och repeterar för fullt inför premiären av ”The Run(a)way show 2.” i Halmstad.
I en stor intervju med Aftonbladet berättar Danny Saucedo om sorgearbetet med showen, kärleken till sambon Anna och åren i terapi.
– Det rekommenderar jag alla människor att göra.
För två år sedan var det premiär för Danny Saucedos, 35, show ”The Run(a)way show” i Göteborg. Senare samma år lät man meddela att showen skulle spelas i Globen i april 2020 – men allt gick i stöpet på grund av pandemin. En nystart skulle bli på Cirkus i Stockholm den 20 januari.
Nya pandemibesked. Ny omstart. Stockholm får vänta till i höst.
Nu får den uppdaterade ”The Run(a)way show 2.0” premiär den 25 februari i Halmstad.
– Jag försöker skapa en föreställning jag själv vill gå på och som man inte sett förut.
Danny Saucedo har gjort mindre spelningar med sitt band under pandemin, men som så många andra artister känner han sig något ringrostig.
– Jag känner mig svinrostig när jag går upp på scenen och vågar knappt kolla folk i ögonen. Det känns som att jag går upp och leker popstjärna. Under pandemin har jag blivit en gubbe, jag har käkat kakor, gått upp i vikt och påtat i trädgården på landet. Men det har infunnit sig ett lugn och jag har fått lite perspektiv.
”Alltid haft behov av att känna mig sedd av mina föräldrars landsmän”
Du slog igenom i ”Idol” 2006.
– Även om jag kände ovisshet i juryrummet har jag ändå haft en ådra i mig som trott på mig själv. Hade jag inte gjort ”Idol” hade jag slagit igenom som artist ändå.
På frågan om vad som är hans största ögonblick i karriären kommer svaret snabbt.
– Det har inte hänt än.
Det kanske händer i år?
– Kanske, säger han.
– Sanningen är att jag hösten 2022 skulle ha haft en annan föreställning här som ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Missförstå mig rätt, det här är också otroligt viktigt. Det är ett gammalt sorgearbete som måste få bli klart. Jag skapade showen i kölvattnet av en separation, det var mitt sätt att uttrycka mig. I varje lager av den här showen ligger mina känslor och allt som jag gick igenom. Det känns som man skrapar upp ett sår som nästan har läkt.
Under pandemihösten ville många kura ihop sig i soffan och se Danny Saucedo i Viaplays långfilm ”Suedi”, som blev strömningstjänstens mest visade film under hösten och snabbt passerade miljonstrecket. I ”Suedi” gestaltar han sig själv. Rollen har gett blodad tand och han hoppas på fler skådespelaruppdrag framöver.
Filmen handlar om kulturkrockar, är det något du själv råkat ut för?
– Absolut, jag har ju två invandrade föräldrar. Till synes ser jag väldigt svensk ut och smälter in, men jag har alltid haft ett behov av att känna mig sedd av mina föräldrars landsmän. Jag drar mig också till folk med en annan etnisk bakgrund och känner mig mer hemma där.
Uppmanar folk att gå i terapi: ”Svinbra”
Du ställde tidigare upp i Aftonbladets artikelserie som handlade om att ha "mixad bakgrund" och menade att det var en superkraft?
– Ja, jag har inte bara svensk kultur i mig utan också en polsk och en latinamerikansk. Det gör att jag känner mig berikad. Jag har också större förståelse för fler människor.
Du växte upp med din mamma och din bror. Din pappa var inte så närvarande, men ni har visst en god relation i dag?
– Periodvis var han helt borta. Men nu har vi en skitfin relation, jag älskar min farsa och tycker han är toppen.
– Men jag har nog frågat mig själv varför jag är artist. Har jag ett sådant behov av att bli bekräftad? Jag tror det är en kombination av att få äckligt mycket bekräftelse av en mamma och noll från en pappa. När en form stöps så stöps den och sedan har den stelnat, det är min hobbypsykologanalys.
Har du gått i terapi och pratat om det här?
– Det har jag gjort i flera år och det rekommenderar jag alla människor att göra, det är svinbra. Prata gärna med någon som inte är din kompis och som kan ge dig en örfil när det behövs.
Privat är Danny Saucedo sedan två år tillbaka tillsammans med modellen Anna Eriksson, 26, och sedan en tid tillbaka bor de ihop.
– Det funkar svinbra. Anna pluggar visuell kommunikation och kommer med tips. Hon är grym. Det är fint med någon som är likasinnad konstnärsmässigt.
Planerar ni att jobba ihop i framtiden?
– Hon vill gärna hjälpa mig, men är ödmjuk och blygsam och säger att hon vill gå klart sin utbildning först. Den dagen Anna känner sig bekväm så gör vi det.
Framtidsplanerna med flickvännen
Har ni några framtidsplaner?
– Nej, det får puttra på nu. Jag vill inte stressa henne heller. Jag kommer ihåg när jag själv var 26, jag hade inte velat ha en 35-årig kärring som försökt låsa in mig, säger han skrattande.
– Nu är jag i stället den där 35-årige gubben som låter henne skynda långsamt. Det tror jag är ett bra recept.
Han brister ut i ett stort leende när vi frågar vad som är det bästa flickvännen.
– Det är så mycket. Hon är ifrågasättande och bjuder upp till fajt på ett jättebra sätt. Anna är ingen ja-sägare. Det är precis som med en katt, man måste förtjäna uppskattningen. Hon är så bra och jävligt smart.
Karriären rullar på och privat är du kär och lycklig. Det känns inte som du kunde haft det bättre?
– Nej, verkligen. Jag stannar ju inte upp sådär och reflekterar … Tack för att ni summerar det så bra.
Hur många plus får livet på en skala från ett till fem?
– Har ni bara fem plus?