"Mulan" – en realistisk krigsfilm

På senare tid har det mesta om "Mulan" kretsat kring var och när den ska få premiär. Den pandemiorsakade förseningen har i princip överskuggat själva filmen.

Från början skulle "Mulan" ha haft svensk biopremiär den 25 mars. Men när biografer över hela världen började stängas ned på grund av coronapandemin flyttades premiärdatumet fram gång på gång. När Disney till slut bestämde sig för att släppa filmen direkt på strömningstjänsten Disney Plus, utan traditionell biopremiär, var upprördheten stor i biobranschen.

När TT intervjuar regissören Niki Caro har nedstängningen ännu inte drabbat världen. I före-pandemi-läget är hon mest intresserad av att prata om det faktum att "Mulan" i den nya filmversionen har gått från animerat till live-action.

Nya "Mulan" är "annorlunda"

Medan filmer som ”Djungelboken” och ”Lejonkungen” har legat väldigt nära de animerade versionerna är den nya ”Mulan” något annorlunda – en realistisk krigsfilm.

– Den tecknade filmen står för sig själv. Vi ville uppdatera historien, och i det ingick att vara så realistiska som möjligt, säger Niki Caro till TT.

Liksom den tecknade filmen bygger hennes film på den gamla kinesiska myten om Mulan, flickan som klär ut sig till man och blir soldat. Caro är tidigare känd för den hyllade ”The whale rider”, som handlade om en ung flicka som vill bli stamhövding i en manlig värld.

– Det går en rak linje från ”The whale rider” till ”Mulan”, säger hon.

– Det är en oerhört viktig berättelse, och att kunna berätta den på det här sättet var fantastiskt. Och vi gjorde filmen med kvinnor på alla viktiga poster – regi, fotograf, producent. Det var därför inspelningen gick så bra. Jag skämtar inte. Det flöt smärtfritt eftersom vi var kvinnor som bestämde. Det var ingen som bråkade.

"Stolt över mitt kön"

Hon säger att hon förr hade problem med att bli kallad ”kvinnlig regissör”, och inte bara ”regissör”.

– Men jag har ändrat mig. Jag är stolt över mitt kön, jag tycker det är viktigt att flickor ser att en kvinna kan regissera en så här stor film. Mitt eget intresse väcktes när jag såg Jane Campions ”Sweetie”. Det var inte amerikansk film, det var inte europeisk arthouse. Det var någonting nytt och fräscht.

Att kvinnor inte har fått komma fram beror på makt och på rädsla, menar hon.

– Man har inte låtit kvinnor få makt, man har varit rädda för det. Mulan växer under handlingens gång till att bli kraftfull, till att bli bad ass. Till slut är hon en kvinna som leder en armé av män.

"Fått fajtas hårt"

Varför är det så få kvinnor som regisserar storfilmer som "Mulan"? Caro hävdar att det beror på att de inte ges möjligheterna.

– Jag har fått slåss för varenda film jag har gjort. Jag har verkligen fått fajtas hårt.

TT: På tal om att fajtas, hur var det att regissera en stundtals våldsam film för ett bolag som Disney där man inte tycker om realistiskt våld?

– Det där diskuterade vi mycket. Det handlar ju om en ung kvinna som drar ut i krig. Jag fick tona ner våldet eller dölja det. I den stora striden i dalen döljs en del av det som händer av dimma. Den dimman gjorde vi själva, så att publiken kunde känna kraften i striden utan att det blev ”Game of thrones”. Och kampsport är ju en så otroligt vacker form av action.