Vilken idiotisk fråga, Chip Taylor
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-12-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
- When was the last time he got shot at? undrar en beskäftig Chip Taylor apropå Bruce Springsteens engagemang i tragedin då New York-polisen sköt ihjäl en oskyldig svart man med 41 pistolskott.
Vad är det för idiotisk frågeställning?
Jag vill ogärna leka stora Springsteen-polisen, men de där textraderna från titelspåret på Chip Taylors svårt överskattade (initialt även av undertecknad, tyvärr) "Black and blue America" har länge förbryllat mig.
Ni minns kanske att en styrka ur den numer så omhuldade New York-polisen för något år sedan sköt ihjäl en oskyldig svart man utanför hans hem i Harlem, enkom för att han liknade en misstänkt våldsverkare och råkade ta upp sin plånbok vid fel tillfälle.
Snutarna tyckte att plånboken liknade ett vapen och massakrerade mannen. Med 41 skott.
Om denna vedervärdiga händelse skrev Bruce Springsteen den kritiska "American skin" och det väckte sådan vrede hos ordningsmakten att bevakningen av mannens konserter på Madison Square Garden förra sommaren ett tag var hotad. Men Springsteen stod på sig och vann omvärldens respekt.
Chip Taylor var emellertid inte så imponerad.
I träliga svarssången "Black and blue America" frågar han förnumstigt om man inte kan se historien ur fler perspektiv.
Jo, det är klart.
Man kan ju tycka synd om poliserna som blev så rädda att de avlossade 41 skott.
Och i samma vers kommer det alltså, om Springsteen: När blev han senast beskjuten?
Menar Chip Taylor med det att man inte kan ha några åsikter om saker man själv inte varit direkt inblandad i? Jag bara undrar.
Själv har jag aldrig befunnit mig i en skyskrapa som en uppsättning dårar kraschat en jumbojet i. Ändå tycker jag att den där apan Mohammad Atta förtjänar en evighet i skärselden för det han och hans vidriga kumpaner gjorde 11 september. Men jag kanske har fel? When was the last time I died in a collapsing skyscraper, liksom.
Jag hoppas att någon tar upp frågan med gubben nästa gång Taylor kommer hit och lallar.
Hoppas de hissar flaggorna hemma i Borlänge i dag.
I ngemar Magnusson fyller nämligen 40.
Och ingen har gjort mer för musiklivet, eller den allmänna stämningen, i Crime City än denne skrattets glade broder.
Rock on, min vän.
Förstår inte att det fantastiska Smashing Pumpkins-reportaget i "Musikbyrån" här om veckan kunnat passera helt utan kommentarer.
Pumpkins är förvisso ett band jag slutat bry mig om för länge sen, men alla historier blir intressanta i så välgjorda och hängivna reportage.
"Musikbyrån" har för övrigt briljerat hela det gångna året.