K-G brinner – och är lika rakt på som alltid

Aftonbladets profiler tycker till om vinterpratarna

Han må ha fyllt 65.

Men glöden har inte falnat ett ögonblick.

Som vintervärd var K-G Bergström lika rakt på som alltid.

Kanske är det en konstruktion. En djupt felaktig sådan. Det här med att vi alla blir mildare med åren, alltså. Lugnare, mer slätstrukna, mindre benägna att brinna för just någonting alls.

Tråkigare, är väl ett enklare ord.

Karl-Gösta ”K-G” Bergström är ett lysande exempel på motsatsen. Det var hans djupt sympatiska och spetsigt intressanta ”Vinter” ett bevis för. Visst må det vara så att åldern ger en ökad trygghet. Man blir säkrare på vem man är och vad man står för. Behöver inte göra sig till, som K-G påpekade i programmet, och låtsas att man är ballare än man är. Man har till exempel rätt lökig musiksmak och man står för det. Det är en sak och det är en vacker sak.

Men det mest imponerande med programmet var den självsäkerhet journalistveteranen utstrålade. Tryggheten i att veta vem man är och var man kommer från. Vad det gjort med en och vad som fortsätter att vara viktigt. Från pappans död där i bygderna utanför Kalix till exklusiva intervjuer med världsstjärnor – allt avverkades med samma kärva, sträva och trygga stämma. Klassorättvisor, integrationsmisslyckanden på arbetsmarknaden – båda ämnen som alldeles uppenbart brinner alltjämt i Bergströms bröst. Lika imponerande som fängslande.

Intressantast? Bergströms totalvägran att kalla saker för något de inte är. Att kalla saker vid sitt rätta namn (som att Karin Hübinette ”fick sparken” från SVT) är ovanligt i dag. Och därför så välkommet.

Han må ha pensionerats därifrån. Men 65-årige Bergström delade ändå ut några kängor mot SVT. Efter 31 år i tv-bunkern vid Gärdet kan man gott unna sig att kalla en spade för en spade – utan det minsta inlindande i bubbelplast och silkespapper.