Hur blir jag en fikande fåne?
Att fika är för fånar, det har jag tyckt sedan dag ett i Stockholm. Det är så mycket pinsam livsstil över fikandet här.
Men jag tänkte börja. Normala människor gör tydligen sånt och här på Södermalm ser arkitektbarnen ändå rätt coola ut när de sitter med sina ljusbruna glas, stora självförtroenden och hippa second hand-kläder.
Men, oh, det är svårt.
Inte enbart för att det är hemskt att tvingas se människor i grön kofta och rött hår som suger på samma te-påse i timmar, utan också för att det är svårt att hitta en fikapartner.
Mina vänner och jag sveper möjligtvis en macchiato på nån espressobar på väg till en teater. Men oftast ses vi på barer eller pratar i telefon. Det skulle kännas krystat om vi plötsligt började fika.
SMS:sa nån i min mobiltelefon? Tja, fast många av numren vet jag inte vilka de går till. Marli, står det till exempel. Vad är det för namn? När fick jag det? Och varför? Helt sjukt.
Att höra av mig till någon jag inte vet vem det är kan visa sig pinsamt när jag chansar fel och sätter mig hos personen vid bordet bredvid Marli. Så det går bort.
Att fika med bekanta jag gillar och vill lära känna verkar vettigt. Men man vill ju inte vara påflugen. Varför skulle de vilja fika med mig? De har säkert massa vänner redan, vänner som är mycket roligare och smartare och coolare än jag.
Jag är sån: Om folk vill fika med mig tar jag det som ett fräckt intrång i mitt privatliv. Jag vill verkligen inte fika med nån som vill fika med mig. Om det inte råkar vara just den jag vill fika med.
Jaaa. Jag veeet. Jag är sjuuuk.
Det är förstås tjejer man borde fika med. Det är säkert så folk träffas. Jag har hört det. Men det är jättepinsamt att fråga. De kanske tror att det är en dejt eller att jag vill bli ihop med dem!
Vilket kanske är sant.
Men det kan jag inte erkänna utan att riskera att tappa ansiktet. Och ansiktet ni vet, det tappas jävlars inte. Att riskera att få den där blicken som säger ”hur kunde DU tro att JAG skulle kunna vara intresserad av DIG” är fullkomligt otänkbart.
För visst är det så? Om en tjej (eller kille) vill fika så är det väl för att hon (eller han) är intresserad? Eller? Annars är det ju bedrägeri! Tänk om jag blir kär för att jag tror att hon är det litegrann. Tills hon plötsligt säger:
”Jag ville bara fika.”
Va faan.
Folk har ett alldeles för oneurotiskt och avslappnat förhållande till fika. Jag klarar inte av det. Ni får dricka dyr och löjlig kanellatte på Wayne’s utan mig.