En arrogant diktator som kör över folkets vilja

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-04-05

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

NEW YORK

Trodde aldrig att jag skulle säga det här.

Men jag finner rökförbudets fascistiska arrogans en aning " uppfriskande.

Det är springtime in New York, barn, springtime in New York.

Ni vet det händer någonting i kroppen när det är springtime in New York.

Alla drömmarnas stad tinar upp och får tillbaka dess bedårande doft av bakgårdssopor, Olympia Dukakis-promotad gyro, grillvagnsbrända mandlar och fördömda kärleksaffärer på Hotel S:t Regis i skuggan av längtande lönnar i Central Park.

Alla vet vid det här laget att april är den grymmaste månaden (T.S., T.S, T.S Eliot; T.S., T.S, T.S! som Van Morrison brukar uttrycka saken) och, ja, visst gör det ont när knoppar brister (Karin, Karin, Karin Boye; Karin Boye! som tyvärr inga svenska sångare har haft den goda smaken att mässa) för varför skulle annars våren " vänta på sommaren vartenda förbannade år innan den äntligen dyker upp?

Vi tar ännu inget för givet, trädknopparna i Village är inte utslagna men New York var i veckan så lyckligt att inte ens borgmästare Michael "dvärgen" Bloomberg kom åt oss.

Men snubben tigger om problem.

Utan ett ord om saken i sin valkampanj har han i fräck stalinistisk diktatorstil bestämt att New York-arbetsplatser inte får innehålla tobaksrök.

Det är slutrökt i en av västvärldens rökigaste städer.

Jag vet, det låter inte klokt, men det är sant.

New Yorkers har knappt hämtat sig från chocken och krogägare gråter smutsigt East River-vatten

- Vem som helst kan fylla en pub i New York med folk under helgerna, men att få gäster på vardagarna, eftermiddagarna, stammisar, det går inte nu och det är de som står för vinsten, säger Diarmuid Joyce uppe på Ryan"s Irish Pub på 2nd Avenue.

- Om polisen tar en gäst med att röka marijuana,

som är olagligt, får gästen betala 100 dollar i böter. Om de ser en rökare får JAG betala 200 dollar, säger herr Joyce.

Men ni vet det är springtime in New York och jag måste vara hög på vårkänslor för jag tycker att det är rätt skönt att inte kunna röka så himla mycket och dessutom har jag en bisarr förtjusning i arroganta diktatorer som kör över folkviljan. Det är nog nåt svenskt.

Gelin slängde ut en piratad Beck-skiva, införskaffad av nattkines på 7th street sunkbar, genom mitt fönster och i går var det en lodare som försökte sälja en trasig Beck-skiva 20 meter bort.

Vad tror ni? Var det samma skiva?

Jonathan Richman i sången "Springtime in New York":

"On Canal Street in April when it"s 60, and the snow is melting fast. It"s still shady in the morning when you"re laughing in your t-shirt running past.

In Tompkin Square Park, a couple is meeting. Say what you want, but I feel my heart beating.

"Cause I love springtime in New York.

Springtime in New York, I do."

60 Fahrenheit är, som ni vet, 15, 5556 grader Celsius.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen

ANNONS

Följ ämnen i artikeln