Det här är stor schlagermusik
VÄSTERÅS. Lugn nu.
Det behövs inga stora ord.
Låt ”One love” tala för sig själv.
Det är en upplevelse, oavsett hur det går.
Ingen lever under hårdare press.
Vem som helst skulle duka under om de tvingades ta på sig en lika stor och gul ledartröja som Johnson & Häggkvist.
Har den tröjan dessutom fem feta plus på bröstet så, ja, ni förstår.
Och den här leken är långt ifrån över.
Johnson & Häggkvist behöver alla röster de kan få.
De jagas ju bland annat av en viss Sanna Nielsen som gör sitt allra bästa framträdande i Melodifestivalen hittills. Och Ola har som bekant en fanatisk och ung och mycket drillad röstningsarmé i ryggen.
Årets andra delfinal kommer bli en mycket sevärd thriller.
Men ändå – ”One love” är nånting annat.
Och ibland måste man få städa undan alla spekulationer om ditten och datten och vad som fungerar ute i Europa och eventuella finalbiljetter till Globen och andra chanser och bara ... titta.
Andreas och Carola visste vilken kritik som skulle slå dem i huvudet när de valde att ställa upp igen.
Och för att allt inte ska kännas som en tjatig repris väljer framför allt Carola att tona ner sin person.
Här är hon ingen jättediva.
Snarare en mycket rutinerad körtjej, en senapsgul stormvind som blåser fram runt låtens verkliga klippa – Andreas Johnson.
Johnsons insats är imponerande. Han är lugn, samlad och uppträder med en kompakt men kontrollerad intensitet.
De största och mest framgångsrika schlagernumren i modern tid har bestått av stora enskilda namn eller grupper.
”One love” är däremot nåt så ovanligt som en fungerande krock mellan två helt olika temperament.
Och både Carola och Andreas gör verkligen allt för att lyfta fram låtens verkliga stjärnor:
Melodin och refrängen.
Det är trots allt en Melodifestival vi pratar om här.
”One love” innehåller flera stora ögonblick.
Lyssna på jublet när Andreas kliver fram mellan de flimrande tv-apparaterna och sjunger sina första rader. Eller när duon ställer sig med ryggarna mot varandra och förbereder sig för numrets final. Eller när de, precis före slutet, tittar varandra i ögonen.
Kommer vi att få se dess like igen? Det lär dröja.
Så det finns bara ett betyg.
Schlager är stort nu. Väldigt stort. Men ingenting varar för evigt.
I framtiden kommer vi säkert att blicka tillbaka på 2000-talets första decennium och kalla det för Melodifestivalens gyllene år.
Och då är jag ganska övertygad om att den sista minuten av ”One love” räknas som epokens absoluta zenit.
Säljsida | Plus |