Ojämnt skådespeleri förstör "Klassfesten"

Svensk komedi i regi av Måns Herngren och Hannes Holm, med Björn Kjellman, Inday Ba, Cecilia Frode med flera.

helskärm

Klassfester har under senare år blivit så populära att det vuxit upp flera företag som arrangerar dem. Så nog ligger Måns Herngrens och Hannes Holms nya film rätt i tiden.

Alla har gått i skolan och kan ju identifiera sig med hur det skulle kännas att åter träffa de gamla skolkamraterna.

Filmens Magnus (Björn Kjellman) var en sådan där som knappt märktes i plugget. Han var inte mobbad, men hade heller inte särskilt mycket kompisar. Så det är med blandade känslor han tjugo år senare återvänder till Hagsätraskolan (förort i södra Stockholm) när hans niondeklass ska återförenas.

Mest är han nyfiken på om Hillevi ( Inday Ba), ungdomsromansen som aldrig blev fullbordad, ska dyka upp.

Det blir brännboll, flirter, dans, hångel och fylleri. Klassens gamla bråkstakar blir allt gapigare ju mer alkohol de får i sig. Mobbarna är elaka även i vuxen ålder. Allt är ganska förutsägbart, men här finns några överraskande vändningar och det mesta är både väldigt roligt och trovärdigt.

Ett berättargrepp som fungerar väldigt bra (stulet från rätt okända Bruce Willis-komedin "The kid"?) är att låta den unge Magnus ( Oskar Taxén) vara med på festen och kommentera den vuxne Magnus pinsamma fumligheter.

Men filmen har ett par problem.

När Magnus efter vad som händer på festen tvingas rannsaka sitt liv med fru ( Cecilia Frode), barn och karriär i försäkringsbranschen, känns historien inte lika övertygande. Som om Herngren/Holm inte riktigt vågar svärta ned sin komedi med alltför allvarliga känslor.

Ett ännu större problem är det ojämna skådespeleriet. Kjellman och Frode övertygar och Ulf Friberg och Lisa Lindgren gör mycket av två biroller, medan andra känns mer som karikatyrer än riktiga rollfigurer.

Som komedi lever "Klassfesten" mer än väl upp till förväntningarna. Men som drama berör den inte fullt lika mycket.

Jan-Olov Andersson