Spana in utställningen svenskt mode 2000-2015

Så mycket mer än bara lagom – det här är årets snyggaste fashionevent

När svenskt mode ska beskrivas pratas det ofta om enkelhet och funktionalitet. Och det stämmer. Men det är mycket mer än så. Det finns kläder som sprakar av glamour, som skriker efter uppmärksamhet, som knappt går att sitta i och som inte ens tål vatten.

Den stora variationen och kreativiteten som finns inom den svenska modebranschen hyllas just nu med en stor utställning på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Här visas plagg av framstående designers och modemärken som Ann-Sofie Back, V Ave Shoe Repair, Rodebjer, Ida Sjöstedt, Altewaisaome, Hope, House of Dagmar, Acne, Whyred, Cheap Monday, Bea Szenfeld och Sandra Backlund.

Utställningen ”Svenskt mode: 2000–2015” vill visa vilken enorm utveckling som den svenska modescenen har genomgått sedan millennieskiftet.

Vi var på plats när den öppnade och träffade initiativtagaren Michael Elmenbeck, grundare av tidningen Bon och medgrundare av Stockholms modevecka, och Cia Jansson, modechef på Elle, som tillsammans med en jury har valt ut vilka plagg som ska visas.

helskärm

”Svenskt mode” är ingen kronologisk utställning utan är uppdelad i olika kategorier som arty, maskulint, volym och ateljé. En av Cia Janssons ambitioner med utställningen har varit att ta död på jeans och t-shirt-myten om svenskt mode och bland plaggen finns experimentella kreationer som Bea Szenfelds pappers­couture, Sandra Backlunds skulpturala stickade tröjor och V Ave Shoe Repairs metallklänning.

– Vi har valt att visa de kreativa höjderna och belysa ”det svenska modeundret” som det så ofta pratas om utifrån ett kreativt perspektiv och inte ett ekonomiskt. De som tror att de kommer få se sin vardagsgarderob här kommer att bli besvikna, säger Cia Jansson.

Med det sagt är ändå en av de största kate­gorierna just denim i olika former. Det var ju som bekant med jeans som den svenska modeexplosionen började. Många designers, som Jonny Johansson på Acne och Örjan Andersson som grundade Cheap Monday, hade en bakgrund på stora jeansföretag som Diesel och JC innan de slog igenom med sina egna jeans och satte Sverige på modekartan. Acne med sina hippa

helskärm

röda sömmar och Cheap Monday med sin smala passform och hängrumpa. Sedan dess har båda märkena utvecklats och gör i dag kompletta kollektioner, samtidigt som svenska designers har tagit denim till nya nivåer och använt tyget till mycket mer än bara byxor.

Den andra stora kategorin är inte oväntat – svart.

– Det går inte att undvika det svarta i det svenska, det finns så många svarta plagg att de fick bli en egen grupp, säger Cia Jansson.

Varför älskar Sverige svart?

– Det är en färg som gör att man inte sticker ut och dessutom är den praktisk i ett land där vi har sex månaders snöslask. Ur ett designerperspektiv blir silhuetten väldigt tydlig med helsvarta plagg och det är många svenska designers som experimenterar med volymer, säger Cia

helskärm

Jansson.

En annan kategori heter just volym och visar överdimensionerade plagg och en silhuett som har blivit typisk för det svenska modet – en slags jämställd unisexlook med tajt nertill och stort upptill som finns inom både dam- och herr­kläder. Mixen mellan maskulint och feminint är ett viktigt inslag i den svenska mode­bilden.

Så också kontraster – att mixa uppklätt med nedklätt, glammigt med avslappnat, eller en galaklänning med en bikerjacka.

– Det är något väldigt svenskt – vi vill inte vara för chica. Genom att dra på en parkas över klänningen slipper vi stå i rampljuset för mycket. Vi gillar att vara lite nedtonade och lagom, säger Michael Elmenbeck.

Vi är även rätt så bekväma av oss – kläder ska vara sköna. Det är något som har hängt med ända sedan mjukiskläderna på 70-talet. Men i dag har myset fått en hög modegrad genom märken som Dagmar som gör glamourösa lång­klänningar i stickade mönster och koftor i lyxig alpackaull. Och det går inte att bortse från det stora inflytande som Odd Mollys bohemchica look har haft på den svenska kvinnogarderoben, trots att modevärlden har rynkat på näsan.

– Märket var viktigt att ha med för det har påverkat så många, säger Cia Jansson.

Att utställningen tar sitt avstamp just i millennieskiftet beror på att det var då väldigt mycket satte fart. Sverige som land blev trendigt, omvärlden fick upp ögonen och det gjorde att inhemska kreatörer inom allt från design och musik till mat började vända blickarna inåt.

– Det var fantastiskt mycket som hände i Sverige under den här tiden. Inom matkulturen slutade svenska kockar att blicka mot Paris och vände i stället blicken mot sin egen bakgård. De ville jobba med lokala råvaror, säger Michael Elmenbeck och fortsätter:

– Inom modedesign hade det före millennie­skiftet bara funnits en handfull svenska designers som Filippa K och Johan Lindeberg, och de flesta hade fokus på utlandet, hur man klär sig i Paris eller London. De designade för en kvinna eller man som inte lever samma liv som oss. Svenska kvinnor lämnar på dagis, en fransyska gör inte det, en svensk man hämtar på dagis, en fransk man gör inte det. Det här är en väldigt förenklad bild, men det som hände var att svenska modeskapare började designa för den inhemska konsumenten. De skapade en modescen som handlade om funktionellt och praktiskt mode – och vips så hade vi skapat en egen svensk modebild. När omvärlden fick upp ögonen för svenskt mode och sa åt oss att ”ni är coola” och svenska designers såg att ”wow, det är inte bara vi som tittar på vårt mode, om­världen tycker också att vi är bra” gav det en Ingemar Stenmark-effekt. Samtidigt började svensk media använda kläder från unga svenska designers i sina modejobb, vilket i sin tur gjorde att inköpare ville ha dem i sina butiker. Allt det här skapade en förutsättning för svenskt mode att våga ta mer höjd.

Det som kom att kallas ”det svenska modeundret” skapades. Och det fick stor draghjälp av ett annat ”under” – nämligen musikscenen.

– Före millennieskiftet var det väldigt få artister som ville klä sig i svenskt mode, säger Michael Elmenbeck.

– Eller ens klä upp sig …, säger Cia Jansson.

– Men när svenskt mode började betraktas som coolt struntade man i att åka till London och bad i stället svenska designers sy upp kläder. Vi har till exempel Loreens klänning som hon bar under Eurovision och kläder som Icona Pop och Håkan Hellström har burit. Det visar på en tydlig förändring, säger Michael Elmenbeck.

Efter millennieskiftet har ju också, som vi alla vet, intresset för mode i stort ökat enormt – från konsumenter som lusläser modebloggar och tar egna streetstylebilder till universitet och museer som har börjat ta mode på allvar.

Nätet har gjort att mode från såväl små, inhemska märken som de stora internationella modehusen har blivit tillgängligt för alla. Bilder från visningar sprids i dag över hela världen och modebloggarna har blivit stora kändisar. Den här utvecklingen var svenska märken snabba med att snappa upp – de var tidiga med att bjuda in bloggare till sina visningar och märkena Carin Wester och Cheap Monday höll publika visningar som alla kunde se.

Den svenska modeveckan grundades 2006 och har varit en viktig faktor för den svenska modescenens framgångar.

– Den blev som en boll av energi. Ett eget universum där designers träffas, utbyter erfarenheter och driver varandra framåt. När man står på samma scen och ser att någon annan verkligen tar i så hakar man på. Det tror jag har haft en jättestor betydelse. Dessutom får designerna direkt feedback, även om folk inte säger rakt ut vad de verkligen tycker så känns det i hela rummet under en visning. Jag tror även att det varit bra att modeveckan har fokuserat på catwalken och inte på att vara en säljmässa för inköpare. Just visningar är något som svenska designers är väldigt bra på. Jag har varit runt i världen och sett allt och alla – och svenska märken är bra på att skapa intressanta shower. Det är inte pampigt och ståtligt, men de passar märkenas estetik, säger Cia Jansson.

Hur står sig svenskt mode internationellt?

– Alldeles förträffligt bra. För oss är det en självklarhet att kläder ska vara praktiska, bekväma och gå att tvätta och svenska designers jobbar mycket med tekniska material. Nu har det blivit en stor internationell trend och jag är övertygad om att man har sneglat på det svenska sättet att kombinera en otroligt hög modegrad med funktion. Sedan finns det så klart

i utställningen även extremt opraktiska kläder som korsettklänningar, men det är för att visa på den kreativa höjden, säger Cia Jansson.

Hur är den konstnärliga nivån på en internationell scen?

– Alldeles utmärkt tycker jag, vilket den här utställningen visar. Sandra Backlunds kläder åker jorden runt hela tiden, Bea Szenfeld klär Lady Gaga och V Ave Shoe Repairs inflytande har varit jättestort, säger Cia Jansson.

I rummet där de handgjorda konsthantverkskläderna hänger syns även den svenska designern Ann-Sofie Back, som nyligen fick ta emot Torsten och Wanja Söderbergs designpris på en miljon kronor, och som älskas av varenda fashionista i Sverige. Hon är en av våra mest in­flytelserika designers som har lyckats med konsten att vara både konstnärlig och kommersiell. Hennes plagg finns representerade i flera olika kategorier. I gruppen reform syns hennes allra första kollektion i trikå som var en del av det tidiga 00-talets humoristiska och rebelliska DIY-look och inom gruppen maskulint syns en herrkavaj i kombination med en kjol av trådremsor från ”Celebrity Obsession”-kollektionen. En outfit som Cia Jansson lyfter fram lite extra.

– Den var en kommentar till hur paparazzi förföljde kändisar som Lindsay Lohan. Det coola med Ann-Sofie är att hon alltid väljer ett ämne som hon inte gillar som utgångspunkt för sina kollektioner, för att kunna driva sig själv framåt, säger Cia Jansson.

helskärm

Vad har Ann-Sofie Back haft för inflytande på den svenska modescenen?

– Mycket mer än man tror. Men i början var det nog lite för hårdsmält för många. Det är tolv år sedan jag såg hennes första visning i Paris. På den tiden var det it-bags, bohemchic, Tom Ford på YSL och designerj­eans med flares som gällde. Och så gjorde hon något helt annat, något som var fult och coolt och väldigt avant garde. I dag tycker jag att jag kan se Back i varenda studentkollektion, säger Cia Jansson.

Och på tal om framtidens svenska mode­skapare. Utställningen avslutas med en blick på unga up-and-coming designers. Här syns det tydligt åt

vilket håll svenskt mode har rört sig – från att massproducera jeans för den breda marknaden pratas det numera allt mer om hållbarhet, handgjorda plagg och exklusivitet. Unika, special­beställda plagg i lyxiga material för kunder som vill sticka ut. Designerna har blivit allt mer personliga och individualistiska i sina uttryck, samtidigt som de ser sig själva som en del

helskärm

av en global modescen. Många har pluggat eller jobbat utomlands och genom e-handeln kan de nå kunder världen över. Dessutom har internationella stjärnor redan fått upp ögonen för flera av dem – designern Isabell Yalda Hellysaz har fått se sina visir på Lady Gaga och Erik Bjerkesjö gör kläder åt artister som Kendrick Lamar och A$AP Rocky. Även det politiska har kommit in på modescenen, vilket syns hos bland annat Ida Klamborn som i fotoutställningen ”Hall of Femmes” klädde kända svenska feminister i sina kläder med bud­skapet ”Vi är många och vi kommer alltid att orka fortsätta kämpa”.

– Den stora modeexplosionen under 2000-talet har gjort att det finns en större acceptans för att gå lite längre från lagom, säger Cia Jansson.

Och så är läget i modelandet lagom i dag. 

Spana in utvalt svenskt mode

Dessa plagg är ett urval av vad som visas på utställningen på Sven-Harry museet.