Sofia Karlssons Sommar börjar, pågår en stund och tar sedan slut
Jag trodde att det fanns två kategorier av sommarprat.
De man lyssnar storörat på och resten som man stänger av efter två minuter.
Men Sofia Karlssons är av en tredje sort.
Det börjar, det här programmet, och så pågår det en stund och så är det över.
Du missar inget om du är borta en kvart i mitten, men skulle heller inte lida om Sofia Karlsson förärades öppen sluttid och pratade på till solnedgången.
Vad hon skapar under 90 minuter är mer en stämning än en berättelse, hon låter en grundton klinga och beklär den i olika ord. Hälsingegård. Gammal bakugn. Spiritus och snus. Sockret man får från lajks på instagram är kortvarigt som Skalle-Pers morgonfjärt.
Emellanåt spelar hon och en pianist ett par låtar. I bakgrunden hörs någon skratta åt en tafflig Tommy Nilsson-imitation. När en applåd ljuder förklarar hon – och inget kunde förvåna en mindre – att det bara är broccoliodlarna nästgårds som råkade trilla in.
Den som närlyssnar hör milt belåtna livsråd, som att avstå smarttelefon och att alltid sjunga lajv eftersom perfektion är tråkigt. Inget är ädlare än att renovera ett gammalt fönster, förutom möjligen att rusta upp ett ännu äldre piano. Sånt kan man vara utan.
Men artistens poäng, som är kongenial med framförandet, är att vi alla borde böka till oss utrymme för att skapa. Helst i ett eget rum, men i alla fall i ett eget hörn av lägenheten, där vi utan krav på kvalitet kan meka med bilen, flöjta, skriva. Det behöver inte bli bra. Bara vi håller på, oskamset och fritt, så är det av godo.
Hon går därmed på tvärs med Greta Schüldts DN-text i förfjol, där skribenten undanbad sig kassa alster. ”Den som sysslar med kulturkritik borde veta bättre än att själv skapa halvdan kultur” skrev Schüldt i ett försök att provocera som var synnerligen lyckat då jag blev jättearg.
Jag tycker som Karlsson att det här landet har för få skeva vaser och oproportionerliga älgar i akryl. Det råder en skriande brist på outgivna låtar och illa rimmade dikter.
Gör något bara. Testa. Och medan du står där med pensel i hand eller lera i pannan så kan du lyssna på Sofia Karlssons sommarprat. Tankarna kommer sväva iväg. Du kommer inte notera när det är slut.
Och det är faktiskt en bra sak.