Sången med Benny rörde Laleh till tårar
Publicerad 2015-01-31
”Så synd att mamma aldrig fick vara med om det här”
I SVT-dokumentären ”Jag är inte beredd att dö än” sjunger Laleh tillsammans med Benny Andersson.
Då får minnena av hennes bortgångna mamma sångerskan att bryta ihop.
– Min mamma var ett jättestort Abba-fan och nu står vi här och spelar. Och så fick hon aldrig vara med om det, säger hon.
Artisten Laleh Pourkarim, 32 har en gripande livsresa bakom sig. I podcasten ”Värvet” har hon berättat om sin och föräldrarnas flykt från Iran till Sovjetunionen och vidare till Sverige.
För två år sedan gick Lalehs mamma Atefe, 56, bort, bara tre dagar efter att albumet ”Colors” släppts. Under en stämningsfull sångstund med kompositören Benny Andersson i SVT:s dokumentär ”Jag är inte beredd att dö än” brister sångerskan ut i gråt när hon tänker på allt mamman inte fick uppleva.
Var ett Abba-fan
– Jag tycker bara att det är så synd. Jag tror inte hon tänkte att vi skulle stå här och spela när vi kom hit till Sverige. Hon har alltid varit ett Abba-fan, och så missar hon det här, säger hon.
Ackompanjerad av Benny Andersson fortsätter hon sjunga sin egen låt ”Vårens första dag”, märkbart rörd av situationen.
Laleh har tidigare pratat om sorgen efter att ha förlorat sin pappa Houshang, 59 i en drunkningsolycka utanför Göteborg 1994.
– Jag har alltid sett min pappa som en hjälte. Han dog ju också som en hjälte. Han försökte rädda en kvinna från att drunkna. Hon klarade sig, men han försvann, sa hon under sin medverkan i TV4:s ”Så mycket bättre”.
För Nöjesbladet har sångerskan också berättat att hon inte känner sig helt bekväm med att dela med sig av sitt privatliv offentligt.
– Det är lite svårt att prata om sig själv hela tiden. Jag är lite mer så att jag vill betrakta och lyssna. Jag vill observera, sa hon efter inspelningarna av programmet.
”Måste respektera min frihet”
I dokumentären berättar Laleh att hon tidigt började förbereda sig på att hennes föräldrar någon gång skulle försvinna. Att försökta acceptera att människor kan gå bort alldeles för tidigt kan vara meditativt, menar hon. En tanke hon sjunger om i låten ”Some die young”.
– Redan när jag var fyra, fem, sex år hade jag en enorm ångest när jag förstod att föräldrarna kommer gå bort någon dag. Så redan då sörjde jag det jätte, jättemycket, säger hon.
Hon säger också att hon känner en stark vilja att utnyttja och förvalta den frihet hon fått sedan hon kom till Sverige. En frihet hennes föräldrar länge saknade.
– Jag har en skyldighet att vara trygg och ta hand om mig själv, att respektera den frihet jag har fått. Det är nog hela drivkraften i att jag måste skriva och producera.
Dokumentären, gjord av Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm, sänds i kväll i SVT2.