Fredagsintervjun: MØ

Uppdaterad 2014-08-27 | Publicerad 2014-08-21

Vad får du om du mixar Spice Girls med punk? Svaret: det danska stjärnskottet MØ som har slagit knockout på publiken med sin enorma energi och sina klockrena elektrohits.

Theyouways reporter Anna Flytström och MØ på Way Out West-festivalen.

Vi träffade henne före hennes spelning på Way Out West och föll pladask. För det är svårt att inte charmas av någon som pratar lika entusiastiskt om  Sporty Spice som punkaktivism. MØ är modern girl power – hon har starka politiska åsikter, en helt egen klädstil och har inga hämningar på scenen.

Karen Marie Ørsted, som hon egentligen heter, kickstartade sin karriär förra året med singlarna ”Glass” och ”Pilgrim” och som sångerska på Aviciis låt ”Dear boy”. I mars släppte hon sin hyllade debutskiva ”No mythologies to follow”. När hon blev klar för Way Out West-festivalen blev hon en av de mest hajpade och efterlängtade akterna – så pass att en recensent skrev att ”om Way Out West skulle beskrivas i en enda bokning så vore MØ den ultimata kandidaten”. Men själv inleder hon intervjun med att berätta om hur nervös hon är för att uppträda på en sådan kreddig festival.

Vem är du?

– En energisk drömmare.

Det har kommit väldigt många kvinnliga artister som gör elektronisk popmusik från Skandinavien den senaste tiden, och du lyfts fram som en av de främsta.

– Yay! Det finns så många spännande up-and-coming kvinniga artister som alla är väldigt olika och jag skulle jättegärna se mig själv som en del av den scenen, för den är så cool. De är starka kvinnor, inga mesiga dockor.

Du har flera gånger pratat om hur Spice girls fick dig att vilja börja med musik – hur gick det till?

– Ja det stämmer. Jag var bara sju år gammal när jag började lyssna på dem, men jag kände redan då att det var musik som jag ville syssla med i framtiden. Jag var jättedålig i början, jag hade inga musiker i min familj så jag visste inte hur jag skulle börja. Men så ärvde mina föräldrar ett piano och jag började ta fram låtar på det. Då upptäckte jag även att musik kunde vara ett sätt att uttrycka mig på.

Vad betydde deras budskap om ”girl power” för dig?

– Mycket! Det är något som har hängt med mig sedan dess. När jag ser tillbaka så är det så  coolt att ett band som Spice girls, som riktade sig till unga tjejer, hade det budskapet i sina låtar. Att vara stark i sig själv, stötta sina vänner och att livet inte bara handlar om att hitta den perfekta killen. Deras låtar var inte "come on rude boy – give me some!" utan snarare ”om du inte gillar mina regler så kan du dra". De sa inte åt unga tjejer att växa upp fort och skaffa silikonbröst. De hade bra budskap, och det älskar jag dem för!

Om du hade varit den sjätte  Spice girlen – vem skulle du vara då?

– Jag hoppas att jag hade varit Riot Spice!

Just det ja, för när du blev tonåring började du lyssna på punk. Vad har du tagit med dig från den perioden?

– Den miljön, människorna och musiken är något som jag alltid kommer att bära med mig. Det är under tonåren som man utvecklar sin personlighet och punken präglade hela den perioden. Jag har fortfarande kvar de politiska åsikterna, jag har bara inte tid att gå ut och demonstrera så mycket som jag skulle vilja längre.

Vad inspirerar dina texter?

– Det är en mix av tankar och känslor, som en dagbok. De handlar både om samhället och personliga ämnen som hjärtesorg. Jag har skrivit mycket om att vara ung och försöka hitta sig själv i den här galna, hårda världen.

Vilket budskap vill du förmedla med din musik?

– Jag vill uppmana folk att omfamna sina skavanker, för det är de som gör oss mänskliga och fantastiska. Vi lever i ett samhälle där medierna hyllar evig ungdom och evig skönhet och där folk visar upp perfekta, felfria bilder av sig själva på sociala medier. Men  perfektion är tråkigt – sprickorna är det som får andra människor att älska dig.

Hur viktigt är det visuella för dig?

– Jag är med och skapar alla mina visuella uttryck. Som konstnär är det viktigt att alla delar hör ihop – musiken, det visuella och min stil.

Hur tänker du kring kläder?

– När det gäller mode så är det viktigt att outfiten känns ”jag” och att den är bekväm att röra sig i. Jag gillar att kombinera sportiga kläder med punk och grunge. Men även lite feminint och sexigt.

På bilden på din Wikipediasida är du klädd i det svenska märket Back – hur kommer det sig?

– Den kommer från ett brittiskt magasin. Men jag har faktiskt haft kontakt med märket sedan dess. De gjorde mina kläder till Roskildefestivalen, så man kan väl säga att jag jobbar med dem. Jag tycker att Ann-Sofie Back är fantastisk! Det känns som att alla pratar om henne just nu, även i Storbritannien, vilket är kul. Henne kläder är avslappnade och känns lite 90-tal och sport men hon lyfter det till high fashion.

Du sjunger på Aviciilåten ”Dear boy” – hur gick det samarbetet till?

– Jag träffade honom aldrig. Det var ett sådant där modernt samarbete där du får en låt och du skickar tillbaka sången. Plötsligt kom låten ut och jag bara ”what?!?!”. Jag hade ingen aning om att det skulle bli så stort, jag visste inte hur känd han var. Men det var grymt!

Vilken är den galnaste upplevelsen hittills i din karriär?

– Att få träffa Sporty Spice! Jag vann huvudpriset på den danska P3 Guld-galan och de hade flugit in henne som prisutdelare. Jag kommer ihåg när hon gick upp på scenen och jag såg hennes ikoniska tatueringar och tänkte ”de måste ha klätt ut någon, det kan inte vara hon”. Det var helt sjukt! Det tog nog två veckor innan jag verkligen förstod att det faktiskt hade hänt. Jag blir allvarligt talat helt till mig bara av att prata om det nu.

Till sist, vad händer i ditt liv just nu?

– Det är festivalsäsong, så jag åker runt hela Europa och spelar med mitt band och försöker spela in nya låtar i turnébussen. Och så är jag kär i min  pojkvän!

ANNONS

Följ ämnen i artikeln