De har inte tröttat ut sin publik
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Gyllene tider.
Det är inte bara Per Gessles gamla popband.
Utan också en passande beskrivning på Kents framtid.
Vilket är förvånande.
Jag tror inte ens att Kent själva vågade tro på att suget efter dem var så stort.
När musikbranschens nuvarande struktur håller på att förintas – det ryktas bland annat om att cd-försäljningen i Sverige vissa månader minskar med hela 70 procent – finns det inga givna succéer längre.
Lägg till en märklig turnésommar där Hultsfredsfestivalen plötsligt gjorde ett svidande magplask, där flera utländska stjärnor sålt så lite biljetter att de antingen tvingats ställa in eller uppträda på mindre arenor än planerat och där inte ens Per Gessle är samma självklara kassako längre.
Och Kents kreativa formkurva pekade verkligen inte uppåt under den högtravande tältturnén efter skivan ”Du & jag döden”.
För att inte tala om deras senaste konsert på Hultsfred 2006, ett obegripligt och kursivt fiasko.
Inget talade för att Kents turnécomeback skulle sälja ut på 45 minuter. Precis ingenting.
Men gruppens strategi skiljer sig från mängden.
De har aldrig tröttat ut publiken genom ständiga sommarturnéer. De har jämt hållit en låg profil i media och alltid vågat vägra olika lek- och allsångsprogram på tv.
Kent har förstått att frånvaro också skapar efterfrågan. Åtminstone för ett band med en trogen publik.
Dessutom är det ett smart drag att göra en kort turné på mellanstora arenor. En större turné med plats för alla hade aldrig känts lika exklusiv. Och ”utsåld” är alltid bättre pr än ”svårsåld”.
Popsommaren 2007 har mest varit en framgångsrik affär för artister kända från ”Allsång på Skansen”, ”Melodifestivalen”, ”Idol” och ”Så ska det låta”.
Men hösten och vintern tillhör Kent.
Vad lär vi oss av detta? Bara en sak.
Integritet kan fortfarande vara lönsamt.