Jag är inte här för att gå på konsert
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
The Strokes spelar på Roseland.
Men det är slutsålt och jag ids inte krångla med några skivbolag hemma i Stockholm.
Dels var jag och Soffan och såg The Strokes på Apollo i Harlem vid nyår och ingenting blir nånsin så bra som det man upplever med Soffan.
Dels är jag inte i New York för att gå på konserter.
Jag är i New York för att få ligga i Virtanens legendariska korre-soffa och tjuvtitta på framtida avsnitt av ”Sopranos” och slafsa med delivery-mat som samme Virtanen beställt från kinserna uppe på första avenyn.
Jag är i New York för att stå i fönstret och kolla ut över sjunde gatan i skymningen medan Dion sjunger tidernas mest romantiska serenader på stereon.
Jag är i New York för att skrota runt på gatorna i East Village och göra upptäckter som att Hells Angels New York-office ligger på tredje gatan och kalla mig patetisk men jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt coolt att gå förbi där.
Jag är i New York för att sitta på 7A och äta avocado-omelett till frukost och bläddra bland de blodiga rubrikerna i New York Post och känna äckelnjutning över hur briljant en reaktionär som Steve Dunleavy lyckas formulera sina brutala åsikter.
Jag är i New York för att gå på Trash Vaudeville på S:t Marks Place och leta efter skjortor med knappar som ser ut som tärningar, martini-glas och baseball-bollar.
Jag är i New York för att mata dollarsedlar i jukeboxen på Manitobas och höra Richard Hell misshandla sina gitarrsträngar medan Handsome Dick himself knäpper kapsylen på ännu en kall Heineken.
Jag är i New York för att få röka röda Marlboro för i det här landet blir jag alltid rökare och sen kan man sitta på Tonys sensationellt ingrodda bar på Mulberry i Little Italy och tjuvlyssna på tjocka karlar som ser ut som äkta goodfellas svära över nån lallare ute i Brooklyn som inte gjort vad som förväntats av honom.
Jag är i New York för att se himlen rodna över New Jersey och så blir det mörkt och så tänds Manhattans miljarder lampor och isande vindar sveper ner längs avenyerna och man drar upp kragen och kupar händerna över en pappmugg med hett kaffe och ingenting har någonsin varit vackrare.
Jag är i New York för att höra Virtanen tala om våren.
Och I love it, I love it, I love it!