Runar – en sångens Peppe Eng

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Äntligen!

Som jag har längtat!

Efter ett par veckor av habila uppträdanden blev det i går äntligen lite härlig lyteskomik i ”Rampfeber”, då Runar Sögaard blev för sången vad Peppe Eng var för dansen i ”Let’s dance”.

För Runar var skönt tafatt på ett äkta sätt, sjöng förfärligt underbart illa, höll micken tokstifft och rörde sig som en sopa. Jag har faktiskt sett finska fyllon göra bättre ifrån sig ute på Östersjön, någonstans mellan Stockholm och Helsingfors.

Tillsammans med sin stackars partner Elin Lanto gjorde Runar med andra ord precis den himla hopplösa duett som ”Rampfeber” så väl behövde.

Att han sedan hade ett engelskt uttal som får Arnold Schwarzen­egger att framstå som da bomb när det kommer till språkvård gjorde ju inte saken sämre.

(Man kunde liksom inte låta bli att fråga sig hur killen klarar att tjäna ihop ett levebröd i Kalifornien. Av hans tolkning av Opus ”Live is life” att döma så borde han ha problem med att ens få loss en Big Mac downtown.)

Runar ska ha stort tack för i går helt enkelt. Han var grym.

Karolina Fjällborg