Inte ens luften är fri
Så, varför inte förbjuda förtäringen på uteserveringarna?
Spriten är också tråkig och farlig för andra.
Rökare är förstås ett korkat, omodernt pack som historieböckerna kommer att skratta gott åt.
Men det är deras val, deras rätt.
Och kära nån – hur besvärligt är det för oss andra att lite rök blandar sig med friskluften?
Du får mycket gärna röka bredvid mig trots att jag sällan röker numera.
Det handlar om empati. Det handlar om tolerans i stället för att vara så förtjust i sitt eget allra bästa.
Det handlar om svenskens kärlek till att känna sig kränkt.
Ickerökare blir kränkta av röken. Två, tre månader om året får de, möjligtvis, en rökpuff blandad i friskluften vid några enstaka tillfällen. Buhuuu. Kränkt, kränkt, kränkt. JAG sitter faktiskt här och JAG ska minsann inte...
Men, när vi ändå är igång. Låt oss förbjuda andra trista grejor kring uteserveringarna. Svett. Parfym. Motorcyklar som gasar sönder öronen. Pälsdjur. Fula kläder. Skrikiga barn. Mobiltelefoner.
Och förbjud även sådant som är livsfarligt på riktigt. Som cyklister i staden. Som bilar på gatorna. Låt dem köra någon annanstans. De dödar fotgängare.
Och framför allt: Förbjud alkohol på krogen. Den är väldigt störande för många i omgivningen. Och garanterat livsfarlig. Förbjud allt.
Det sorgliga är att de överförmyndande antirökbyråkraterna Ella Niia och Göran Boëthius kommer att vinna.
Vän av ordning vinner alltid. Den lilla människan, minoriteten, körs alltid över av medelklassen.
Såvida inte medborgarna kliver fram, ställer sig upp och tar en titt på sina egna tillkortakommanden – nästa gång kan det vara DIN olämpliga fetish som ska utrotas.
Men så går det aldrig.
Intoleransen är för stor, kränktheten alltför lockande.
Och till sist: sluta säga rökfritt. Det handlar om rökförbud.
Och förbud finns det redan för många av i Sverige, ett land som strax är så renskrubbat och meningslöst att det snart inte syns. Ett land förmyndat till döds.
Inte ens luften är fri i Sverige.