SVT lär åka på däng framöver

Starka deltagare, en trygg och väl inarbet­ad produktion - och ett helt smörgåsbord av melodifestivalsskämt åt David Hellenius.

Nio år gamla ”Let’s dance” visade musklerna direkt.

Man undrade vilka som skulle glänsa och vilka som skulle stinka i säsongspremiären av TV4:s fredagsunderhållningsångvält. Men framför allt undrade man hur många skämt om Melodifestivalens prekära situation David Hellenius skulle dra. Och exakt när någon form av röstningsrobot skulle göra entré.

För inte kunde väl detta smashläge gå honom ur händerna?

Nej, naturligtvis inte.

Själva roboten dök visserligen inte upp förrän på slutet - men vägen dit var fullkomligt nerlusad av melodifestivalshån.

I övrigt var det mesta som vanligt. De obligatoriska premiärnerverna var påtagliga, men man verkar ha fått ihop ett relativt starkt gäng, och några klara favoriter seglade upp direkt.

Benjamin Wahlgren- Ingrosso var förväntat bra (det här med att showbizdrilla barn i tidig ålder ger förstås resultat), Jasmine Kara var som en liten power­älva, och gladiatorn Aris ”Phoenix” Denis-Sanchez har klar potential att gå i ”Let’ dance”-essens Martin Lidbergs och Frank Anderssons muskulösa fotspår.

Andra var svagare dansare. Men i det här programkonceptet innebär ju amatörmässiga uppträdanden - till skillnad från i Melodifestivalen - inte ett problem för produktionen i stort.

”Let’s dance” ångar på. Och frågan framöver för SVT är hur ”Stjärnor hos Babben” ska kunna hålla stånd mot detta glittriga, proffsiga och barnfamiljs­slukande dansmonster.

Nog för att Babben Larsson gör ett småtrevligt program, som i jämförelse med SVT:s andra sentida försök till nya helg­underhållningsformat åtminstone har någon form av självaktning.

Men ”Let’s dance” är ett så oerhört väl inoljat maskineri att SVT lär åka på däng fler fredagar - med eller utan ofrivilligt uppdukade allt du kan skämta om-bufféer till David Hellenius.

I kväll kollar jag väl på andra chansen i Melodifestivalen, antar jag. Trots allt.

Följ ämnen i artikeln