Även i förorten kan drömmar gå i uppfyllelse
Kokar man ner det handlar Nora Khalils Sommar i P1 om två saker.
Hur några ord kan ändra inriktningen på ett liv.
Och att även en ung människa från en utsatt förort kan få sin dröm att gå i uppfyllelse.
Jag gillar greppet att hon riktar programmet till en ung beundrarinna. En annan tjej med invandrarbakgrund som också drömmer om att bli författare och som skrivit brev till Nora.
Hon befinner sig kanske nu där Nora en gång var. I ett klassrum med sina kamrater men ändå ensam och blyg. Nora säger nästan aldrig någonting på lektionerna.
Det är dags att skriva uppsats. Läraren uppmärksammar Noras arbete med en uppmuntrande kommentar.
”Vilken fantastiskt fin handstil du har”, säger hon.
Denna lilla kommentar får Nora att växa och räcker för att lägga grunden till ett författarskap. Grunden till en dröm som Nora först inte begriper hur hon ska förverkliga.
Nora Khalil berättar lågmält men hon väver sin historia skickligt, precis som man kan förvänta sig av en författare.
Hon får av en slump chansen att gå på en konsert med artisten Danny Saucedo. Till slut berättar hon om sin dröm och känner att han tror på henne.
Sakta, bit för bit byggs hennes självförtroende upp av små händelser.
Hon ser tre killar invandrarkillar på tunnelbanan som hon börjar fantisera om. De blir huvudkaraktärerna i hennes första bok som förra året nominerades till Augustpriset i barn- och ungdomsklassen. Hennes dröm har blivit verklighet.
Mitt i alla gängskjutningar och eländesbeskrivningar av utsatta förortsområden är det uppfriskande att lyssna till en person som växt upp i den här miljön och ändå lyckats. Det är garanterat vanligare att människor även här lyckas än att de glider in i kriminalitet. Men det är sällan vi får höra talas om det.
Nora Khalil är den typ av positiv förebild som Sverige behöver mer av.
Fast själv vägrar hon att använda ordet förorten. Istället benämner hon det konsekvent för ”orten”.