Stefan Ingves ”Sommar” – stora pengar och plikten framför allt
Länge har vetenskapen trott att diamanten är det hårdaste material som naturen skapat.
Men forskare skulle behöva ta en titt på Stefan Ingves. Eller närmare bestämt hans arbetsmoral.
Som riksbankschef har Stefan Ingves hyllats för sitt fokus på stabilitet. Efter att ha lyssnat på hans "Sommar" är det inte svårt att förstå varför stabilitet är Ingves paradgren. Han berättar hur uppväxten i Österbotten lagt grunden för en benhård arbetsmoral och pliktkänsla.
När andra snackar jobbar Ingves. När andra faller kavlar han upp ärmarna. Istället för att svara belackarna jobbar han lite extra. Eller "stretar på", som han säger. Det är lite snack och mycket verkstad, helt enkelt. Hans motto är: "Om du mot förmodan har något att säga, säg det kort". Men i "Sommar" tar han bladet från munnen. Typ.
Ingves berättar om tiden som generaldirektör för Bankstödsnämnden, ofta kallad Bankakuten, som skulle bringa ordning under finanskrisen i början av 1990-talet. Och det var plikten som fick honom att ta jobbet: "Jag kände ingen tvekan när det var dags att tjäna Sverige." Enda rådet han fick från sin far: "Kom i håg att din släkt aldrig står med mössan i hand och bugar för överhögheten".
I sitt arbete för Internationella valutafonden. IMF, framstår Ingves som en internationell storstädare som lämnar julfirandet för att rädda länder på det ekonomiska fallrepet. När han bjuds på middag med orden "ät vad ni vill, kostnaden är ointressant" svarar Ingves "en statstjänsteman väljer aldrig det dyraste".
När banker och politiker har nästa aktieutdelning eller val för ögonen står Ingves där: "Vårt jobb är att vara tjänstesura och säga nej".
Det ska du och jag vara glada för. Få är nog så lämpade att vara tjänstesura som Stefan Ingves.
Det han nämner mindre av i sitt ”Sommar” är medarbetarna. Och familjen nämns inte alls. Hur Stefan Ingves är när han inte är sur i tjänsten vore roligt att höra.
I morgon måndag sommarpratar Mian Lodalen.